Reportage

Teckenspråk gav Mattias kunskap om Jesus

27-årige Mattias Flatebö är uppvuxen i Sundsvall i en kristen familj. Hans pappa har varit pastor under hela hans uppväxt. Mattias är yngst i familjen som har fyra barn. Han identifierar sig själv som döv eftersom han har en grav hörselnedsättning.

Mattias föddes med en missbildning i sitt ansikte som har påverkat livet och måendet. Hans första tid i livet var kritisk med många sjukhusbesök och operationer, men idag mår han bra och lever ett kristet liv.

Frälst på julafton

Julen 2008 när Mattias och hans familj firade jul tillsammans blev han frälst. Då var han 14 år gammal.

– Jag blev frälst här hemma, i rummet där vi sitter just nu. Vi satt och bad och då sa jag till mina föräldrar: ”Jesus föddes ju på julen, men nu har han fötts i mitt hjärta”, berättar han.

Vid ett tillfälle var det extra kritiskt för den lille Mattias. Han var tvungen att få hjälp med sin andning genom att göra ett hål i halsen, en trakeostomi. Läkaren som skulle göra ingreppet var kristen och sa till föräldrarna att han behövde hjälp från himlen under ingreppet.

– Mattias klarade operationen och låg lugn i sin säng efteråt, berättar föräldrarna.

Känner Guds närvaro

– Jag har följt med mina föräldrar till olika kyrkor på möten och gudstjänster. Nästan varje söndag har jag gått till kyrkan där min pappa är pastor.

– När jag mått dåligt under min uppväxt har jag bett till Gud. När jag har bett så har jag upplevt att jag mått bättre och känt trygghet. Jag känner Guds närvaro, säger han.

Mattias minns att han som barn besökte Europakonferensen på Livets Ord i Uppsala tillsammans med sin familj. Där lärde han känna Jesus på ett djupare plan.

– Där fick jag träffa andra döva som förklarade för mig. Möten tolkades till oss på teckenspråk. Det gjorde att jag fick mer kunskap om Jesus och förstod vad det handlade om.

Jag fick lära mig så otroligt mycket där under de konferenserna.

Församlingen är viktig

Församlingen är en viktig plats för Mattias. Där känner han sig hemma, och församlingsmedlemmarna känner Mattias. De relaterar till honom på ett naturligt sätt.

– Det är en av de viktigaste platserna för mig. Den är också viktig för att jag ska kunna behålla min tro. Att jag får känna Guds närvaro och lyssna till predikan.

Under mötena i kyrkan i Sundsvall teckenspråkstolkas gudstjänsterna och även sångerna. Tolkarna stannar hela gudstjänsten och även efteråt vid kyrkfikat. Där kan de vara en hjälp för hörande att kommunicera med de döva.

– Jag brukar beställa tolkar som kommer till gudstjänsten. Då är vi ett gäng döva som kommer till mötet och får det tolkat för oss.

Mattias kam uppleva sången trots att han inte hör.

– Jag känner vibrationer och jag känner basen. Jag hör lite grann och tolkarna översätter alla sånger. De tolkas med rytm och olika uttryck. Texten finns ju också på väggen att läsa, säger han.

Kyrkan är en bra plats att överbrygga avståndet mellan döva och hörande, menar pappa Tormod Flatebö.

– Eftersom alla tar del av samma budskap och samma sånger kan man vid fikat samtala om det man varit med om. Tolkarna finns med som en hjälp. De gör det lättare för hörande att våga ställa en fråga till de döva. Församlingen är en bra plats för den som inte hör att ta steg in i den hörande världen, säger han.

Bibeln på teckenspråk

Bibeldelar på teckenspråk finns som en resurs för döva, men de är inspelade för ett antal år sedan och känns lite gamla. Svenska Bibelsällskapet håller just nu på med ett förundersökningsarbete. Det ska leda till fler och nyare inspelningar, vilket Mattias är väldigt glad över.

– Bibeln på teckenspråk är en jättebra resurs för oss. Vi kan ju läsa svenska, men teckenspråket är vårt första språk. När jag tittar på filmerna på teckenspråk får jag en större förståelse. Jag kan bättre uppfatta meningen med texten, säger Mattias.

Språket viktigt

När Mattias var baby hade han många problem med sin kropp. Han andades genom en track i halsen och åt sondmat via en ”pegg” på magen. Under hans första år upptäckte inte föräldrarna att han inte kunde höra eftersom han bland annat reagerade på det enkla pingeltest som Barnavårdscentralen vanligen gör på små barn.

– Efter ett och ett halvt år förstod vi att han inte hörde. Orsaken till att han inte jollrade och lät som andra små barn trodde vi berodde på tracken, säger pappa Tormod.

En riktig hörselkontroll gjordes och föräldrarna fick besked om att han var döv.

– Då fick vi kontakt med habiliteringen. Där fick vi hjälp med stödtecken för att kunna kommunicera enkla ord som lampa, boll och så vidare.

Mattias föräldrar menar att det är avgörande att språket får komma in tidigt i en människas liv. Det får inte ta tre, fyra år innan det blir introducerat. Det är när man får ett språk som man får möjlighet att utvecklas intellektuellt och emotionellt, vilket är oerhört viktigt, menar de.

Fullständig revolution

– Vi missade lite tid eftersom vi inte visste att Mattias var döv. Annars hade vi kunnat börja träna det mycket tidigare.

När Mattias var liten fanns bara svenskt teckenspråkslexikon, en stor bok med stillbilder. Det tog familjen hjälp av när de skulle kommunicera. Idag finns mobilen och olika appar, vilket är ett fantastiskt verktyg för kommunikation.

– När Mattias fick en mobil var det en fullständig revolution, både för vår och hans trygghet. Vi kan tala med varandra och hålla kontakt genom textmeddelanden, men också genom videosamtal.

– Om man inte har ord för det man vill kommunicera blir man lätt isolerad. Att inte förstå blir ett stort hinder för gemenskap och tillhörighet. Den som inte hör och förstår kan bli lite dumförklarad eftersom man inte hänger med, säger Tormod och Marie.

Drömmar för framtiden

Idag är Mattias Flatebö en positiv och glad person. Han trivs med livet och har drömmar och önskningar för sitt liv.

– Jag drömmer om att flytta till en mindre stad där det finns mycket natur. En plats där man slipper stressa för mycket. Jag är en natur- och motionsmänniska och älskar naturen, säger Mattias.