Reportage

Thomas Lundgren: – I fängelset längtade jag efter mina barn

Redan i unga år hamnade Thomas Lundgren snett och blev kriminell med den ena fängelsevistelsen efter den andra som följd av sitt missbruk och kriminella leverne. I början hade han inget emot straffen.

– Jag tyckte att det hörde till att hamna i fängelse om man begår ett brott. Det var coolt och jag fick träffa andra som var som jag. Livet fungerade bättre i fängelset än utanför, med rutiner, arbete, träning och det fyrkantiga livet som det är i ett fängelse, berättar Thomas Lundgren för Inblick.

Därför var livet bakom murarna inget som avskräckte Thomas från att begå nya brott, men det förändrades när han första gången i sitt liv blev pappa till en dotter.

Längtade efter barnen

– När jag blev pappa 1996 ändrades min inställning till att sitta i fängelse. När jag var ute var jag så påverkad av droger att jag inte kunde känna någonting.

– Men när jag hamnade i fängelset på nytt så fanns det en stor längtan efter mina barn. Det gjorde ont när jag tänkte på att jag inte kunde vara den där pappan som var drogfri.

Thomas ville inte att barnen skulle besöka honom i fängelset, på grund av den skam han kände och att en fängelsecell inte är den trevligaste platsen i världen att umgås i. Men på en anstalt fanns några familjehus där den intagne och familjen kunde träffas under mer normala förhållanden. Då var det lättare.

Skam och skuld

Smärtan och att känna sig misslyckad som kriminell, som människa och som pappa gjorde att Thomas försökte begå självmord vid flera tillfällen.

– Jag brydde mig inte om ifall jag levde eller var död. Flera gånger hamnade jag i allvarliga situationer där jag tänkte ”Kom och skjut mig då. Jag struntar i allt”. Jag var destruktiv och drevs av känslan av skam och skuld.

2001 fick Thomas en tro på Gud. Efter att ha fått kontakt med fängelseprästen på anstalten där han satt, sent en natt lämnade han sitt liv till Jesus. Det var det tunga bagaget av smärta, skam och skuld som drev honom till att ta detta beslut att följa Jesus.

– Om jag inte haft smärtan och sorgen att bära på så hade jag inte blivit frälst och då hade jag varit död idag.

Nu har Thomas en god relation till sina barn.

Talar på fängelser

Idag arbetar Thomas med uppsökande verksamhet på svenska anstalter med Ankarstiftelsen som arbetsgivare.

– Vi är ute på fem anstalter och två häkten där vi håller igång tolvstegsinriktade grupper. Vi tar emot alla oavsett tro eller om man inte har någon tro alls. Det är inte för att frälsa någon även om det är roligt om det skulle bli lite förbön. Vi vill kunna hjälpa alla oavsett tro eller icke-tro.

Thomas arbete på anstalterna handlar till stor del om personliga samtal och föredrag i olika ämnen inför grupper om fem till åtta personer.

– Man får vara försiktig när man talar om andlighet. Det är en ständig balansgång för både Kriminalvården och killarna som reagerar negativt om det blir för mycket prat om Jesus.

– Min största gåva från Jesus är ju min historia, att killarna vet att jag också har varit i deras situation. När vi startar en ny grupp så brukar jag berätta lite om min story så att de vet vem jag är och att jag har haft bekymmer. Det blir väldigt hoppingivande för dem.

I samband med sina besök på anstalter och häkten har Thomas med erbjudande om gåvoprenumerationer på Inblick som han lämnar till intresserade interner.

– Om jag möter någon som är troende eller om jag märker att han är på väg in i en gudstro så kan jag ge honom möjligheten att få Inblick som gåvoprenumeration, berättar Thomas.

Fotnot: Du kan läsa hela Thomas berättelse i Inblick nummer 36, 2020.