Intervju

Tre avgörande vägval

Rasmus Troedsson

Sveriges television (SVT) har sin centrala verksamhet på Oxenstiernsgatan 34 på Gärdet i Stockholm, där både huvudkontor och tv-produktion är samlade. Fastigheten är belägen i kvarteret Förrådsbacken, i nära anslutning till Radiohuset. Byggnaden är grönmärkt och bedöms ha ett betydande kulturhistoriskt värde; den uppfördes etappvis under 1960 och 1980-talen för att möta kraven från dåtidens omfattande studioproduktioner. Arkitekturen präglas av en lång, genomgående studiokorridor som löper som en pulsåder genom hela komplexet.

Det är i denna miljö, präglad av både betong och publicistiska visioner, som Anne Lagercrantz har sitt dagliga värv. Vanligtvis sitter hon ute i det öppna kontorslandskapet, men för de enskilda samtalen drar hon sig tillbaka till sitt lilla arbetsrum. Kontrasten mellan den klassiska konsten på väggen och den gröna barntvdraken i hörnet ringar in SVT:s bredd: från det finkulturella till det folkliga.

Grundtryggheten som kompass

Samtalet börjar i det personliga. Vem är människan bakom vd-posten och hur har hennes värderingar format hennes sätt att leda? Anne Lagercrantz beskriver sig själv med två ord: grundtrygg och glad.

– Min grundtrygghet ligger inte i vd-posten, förklarar hon. Den kommer från en kärleksfull uppväxt i ett radhus i Högdalen. Det gör att titlar och uppdrag inte definierar mig som människa. Jag vet vem jag är oavsett om jag leder SVT eller inte, säger Anne Lagercrantz.

Men vägen till ett tryggt ledarskap var inte spikrak. Som ung chef på TV4 försökte hon först efterlikna en äldre generation av kraftfulla publicister – starka gestalter som tycktes besitta en absolut visshet.

Du har beskrivit hur du kände dig genomskådad i den rollen. Hur hittade du ditt eget sätt att leda?

– Vändpunkten kom när utrikeskommentatorn Rolf Porseryd ställde mig mot väggen i en svår fråga om Gaza för att pröva min kompetens. Jag tittade på honom och frågade helt ärligt: ”Men Rolf, vad tycker du?”. Det förändrade allt. Genom att lyssna på hans expertis kunde jag fatta ett bättre beslut. Där lärde jag mig att man som chef inte behöver kunna allt, men man måste ha modet att fråga. Besluten blir betydligt sämre om man inte lyssnar först, säger Anne Lagercrantz.

Strategi för ett delat Sverige

Från den personliga tryggheten rör vi oss mot det större uppdraget. SVT har nyligen lanserat en ny strategi för åren 2026–2029, kopplad till ett nytt åttaårigt sändningstillstånd. Lagercrantz ser en tid där tilliten till samhällets institutioner prövas hårt, och hennes svar är en strategi som vilar på tre pelare: kunskap, gemensamhet och förtroende.

– Kunskap kan handla om att vara en trygg hamn i tider av desinformation. Men gemenskapen är precis lika viktig. I en tid då den ofrivilliga ensamheten ökar kan SVT bidra med samtalsämnen över generationsgränser. Sju av tio svenskar ser exempelvis julkalendern. Vi kan som ingen annan aktör i samhället samla och ge gemensamma referensramar.

Tre avgörande vägval

Under samtalet utkristalliseras tre tydliga åsikter som Anne Lagercrantz ser som fundamentala för bolagets framtid:

1. Gemenskap som säkerhetsfråga Många ifrågasätter varför public service ska ägna sig åt bred underhållning. För Lagercrantz är det också ett säkerhetspolitiskt ställningstagande.

– Skulle vi göra ett smalt utbud skulle vi riskera att bara väljas av en elit. Vi är också vanemänniskor. Om vi inte har en relation till publiken i vardagen, kommer de inte enkelt hitta oss den dagen vi behöver nå ut med viktig samhällsinformation. I tider av oro kan SVT fungera som ett nationellt klister som med gemenskap och traditioner bidrar till sammanhållning. Luciamorgon är ett fint exempel: 1,8 miljoner såg sändningen i december från ett vintrigt Visby med Sankta Maria ungdomskör. Det är en del av att hålla ihop en nation – att mötas i stilla gemenskap.

2. Transparens som motvikt till AI Med AI-revolutionen följer risker. En undersökning gjord med European Broadcasting Union (EBU) visade att nästan hälften av de AI-genererade sammanfattningarna av nyheter innehöll direkta felaktigheter.

– Vi måste ”trycka upp oss” i värdekedjan. Det räcker inte att rapportera vad som hänt; vi måste visa hur vi vet det. Initiativet ”SVT verifierar” handlar om att vara transparenta med våra metoder. Att våga säga ”vi vet inte” i sändning är inte ett svaghetstecken, det är ärlighet.

3. Nej till fragmentisering Det finns politiska röster som förespråkar att dela upp public service i fler, mindre bolag. Här är Lagercrantz orubblig i sin bedömning.

– För mig vore det ett misslyckande. Om vi fragmentiserar public service förlorar vi vår samlande kraft. Jag vill att SVT ska vara en av de krafter som håller ihop en nation. Att ha ett gemensamt fönster är livsviktigt för sammanhållningen.

Den digitala språngbrädan

En stor del av samtalet ägnas åt den tekniska omställningen. SVT:s nya uppdrag som gäller från årsskiftet är teknikneutralt. Det innebär att digital distribution, till exempel SVT Play och onlinepubliceringar, ska räknas som lika viktiga och lika reglerade som traditionella -tvändningar. Lagercrantz pekar på att det inte bara handlar om teknik, utan om en helt ny relation till publiken.

Hur når ni de unga som knappt vet vad en tv-kanal är?

– Vi bygger om vår digitala hemvist. Vi vill ha ett inloggat läge, inte för att vi vill veta allt om dig, utan för att vi vill kunna ge dig personliga rekommendationer som betyder något. Men till skillnad från kommersiella algoritmer ska vi också utmana dig. Vi ska ge dig det du inte visste att du ville ha. Det är vår form av mångfald.

Hon betonar att SVT inte kan sitta och vänta på att de unga ska mogna in i gamla linjära vanor. I stället måste SVT finnas där samtalen sker. Men det finns en gräns. Hon är kritisk till bristande transparens och ansvarstagande hos de stora plattformarna och menar att public service måste stå för motsatsen och motverka isolering.

Mellan krig och vardagstrygghet

När vi talar om det moraliska ansvaret i uppdraget, berättar Anne om sina intryck från ett besök i Ukraina. Hon noterade hur landet startade en sportkanal mitt under brinnande krig för att ge befolkningen en nödvändig distraktion.

Hur påverkar den insikten ditt sätt att se på SVT:s utbud i Sverige?

– Det påminner mig om att människan är både och. Vi behöver nyheterna som granskar makten, men vi behöver också Pippi Långstrump och Melodifestivalen för att orka. Vårt uppdrag är att spegla hela livet. Det gäller även hur vi skildrar tro och värderingar. Vi ser en ung generation som blir mer konservativ, och det är vårt jobb att förmedla de perspektiven utan att värdera.

När samtalet lider mot sitt slut återvänder blicken till kontoret. Hon nämner produktioner som ”Tunna blå linjen” och ”Vår tid är nu” som exempel på hur SVT kan skildra tro och tradition på ett naturligt sätt.

Du nämnde att en polis i ”Tunna blå linjen” är öppet troende. Är det en medveten strategi för att spegla fler grupper?

– Det handlar om att se helheten. Om man skildrar en polis som ber, eller en person som den troende broderns karaktär i ”Vår tid är nu”, då visar vi människan bakom åsikten eller tron. Vi har blivit bättre på det, men vi måste hela tiden fråga oss: Speglar vi hela Sverige eller bara en del av det?

När Anne Lagercrantz en dag lämnar kontoret på Oxenstiernsgatan, hoppas hon att hennes arv blir ett SVT som är mer öppet och relevant för de som i dag känner sig utanför. Hon reser sig för att gå tillbaka ut till redaktionerna i det öppna landskapet. Peter Dahl-tavlan hänger kvar med sina vilda färger, och draken vakar över det hus som nu byggs om för att möta en ny tid. Men grundtryggheten – den som föddes i Högdalen och prövades av Rolf Porseryd – den tar hon med sig i varje steg. •