Reportage

Upptäcke Gud som far - Mörkret skingrades omedelbart

– Det finns något väldigt vackert i brustenheten i Heart som berör mig väldigt djupt. Man kommer nära inpå människor som har väldigt kraftfulla vittnesbörd om hur Jesus har mött dem och som ofta har haft en ganska trasig uppväxt och har levt i utanförskap, sammanfattar Rune Borgsö sina första månader i organisationen.

– I Heart hittar de ett hem, en tillhörighet som präglas av väldigt mycket kärlek, brustenhet och värme. Min roll är att ge omsorg och kanske även bidra med någon form av fadersroll, säger han lite trevande och beskriver arbetet som en positiv kraft i de utmaningar som finns i Sverige i dag.

– Jag tänker på de tusentals människor som är involverade i gängkriminalitet, med alla skjutningar. Flera ledare i Heart har relationer till den här miljön och har också en väldigt tydlig röst in i den gemenskapen men också in i Sverige, säger han och konstaterar att vittnesbörden från centrala personer i Heart har fått nationell uppmärksamhet.

Rune, som under våren delar sin tid mellan Heart och församlingen Livets ord, beskriver sin egen ungdomsperiod som lite vilsen där många i hans närmiljö blev både narkomaner och kriminella.

– Jag hade ändå på något sätt en spärr. När jag hade vänner som gick in i missbruk och kriminalitet valde jag en annan väg, berättar han.

– Samtidigt var jag inte medveten om hur en otrygghet på insidan påverkade mig, även efter det att jag blev kristen.

För drygt 20 år sedan kom verkligheten ikapp. Rune fick en kollaps, gick in i utbrändhet och djup depression.

– Efter det hade jag ett och ett halvt år som var väldigt, väldigt tuffa, präglade av ett djupt mörker. Jag hade levt i prestationskrav och sökte bekräftelse från andra, vilket skapade ett driv som till slut drev mig över kanten. Missionärslivet var tufft och jag hade inte en tillräcklig robusthet på insidan och såg heller inte till att få den vila jag behövde i de extrema omständigheter vi levde i.

Vad blev vändpunkten?

– Det var att kunna möta mig själv på ett djupare plan, att förstå hur min bakgrund hade påverkat mig och att kunna förlåta erfarenheter som inte hade varit bra. Men själva nyckeln var att upptäcka en Gud som inte krävde prestation. När jag kom till slutet av mig själv och inte orkade prestera, var min väldigt tydliga upplevelse att just där tog Gud emot mig.

– Där upptäckte jag Guds nåd på ett nytt sätt. Upplevelsen av Gud som min far blev väldigt påtaglig. Jag behövde också samtal med en kristen psykiatriker för att förstå hur min egen bakgrund hade påverkat mig.

– Gudsinsgripandet var väldigt påtagligt, som att gå från mörker till ljus – plötsligt var jag frisk. Samtidigt behövde jag förstå vad det var som hade drivit mig utför kanten. Psykiatrikern hjälpte mig att förstå hur sidor av min uppväxt hade påverkat min självbild.

Vad har du med dig från den perioden?

– Att vi alla kan ha en skörhet utifrån det vi varit med om och att vårt bagage påverkar oss även om det ligger i det undermedvetna. När vi får upp det i vårt medvetande kan vi göra något åt det. När vi sedan tar med det i vårt Gudsmöte blir det istället en tillgång.

– En känsla av förkastelse och en inre otrygghet gjorde att jag sökte mig väldigt intensivt till Fadern. I mötet med Honom blev jag upprättad. Jag har sedan dess suttit i oändligt många samtal där jag har kunnat betjäna människor med liknande utmaningar, om och om och om igen.

En pappas bekräftelse

Rune Borgsö konstaterar att utanförskap och kriminalitet ofta handlar om uppväxtmiljön.

– En pappa som är frånvarande, kriminell eller som bekräftar fel saker är ofta orsaken till att livet går snett. Det finns en stor makt i en pappas bekräftelse. När bekräftelsen inte kommer, så finns det en väldigt destruktiv makt där också. Om du som far inte ser dina barn upplevs det som en tydlig signal om brist på värde. Och det sätter sig i barnen.

– Fäder kan ibland ha svårt att se andra då de har fullt upp med sig själva och sina egna utmaningar, tilllägger han.

Rune fick tidigt ett stort intresse för socialt arbete. I ett examensarbete under den sista terminen i gymnasiet skrev han om missbruk, narkomani och prostitution – och fick högsta betyg.

– Som nyfrälst kom jag med i en församling som jobbade på gatorna i Oslo. Tre gånger i veckan var jag bland missbrukare och prostituerade och nästan varje dag mötte jag de nyfrälsta i församlingens rehab-center. Det satte en väldigt, väldigt stor prägel på mina tidiga år som kristen.

I mitten av 1990-talet gifte sig Rune med Kari, som var uppvuxen i en missionärsfamilj i Afrika där hennes far dog i rabies efter ett hundbett.

Den dramatiska upplevelsen avskräckte inte från missionärslivet, utan en vecka och sex dagar efter bröllopet åkte paret Borgsö till Irkutsk i Sibirien.

Paketen med bröllopsgåvorna lämnades i Sverige och skulle öppnas först 6,5 år senare.

– Sibirien på den här tiden var en plats av stor social misär, minns Rune Borgsö och beskriver hur både hemmet och församlingen blev ett centrum för människor i nöd.

Flytt till Tadzjikistan

I september 1996 satt Rune Borgsö i Dusjanbe, för att förbereda familjens flytt till Tadzjikistan. Det pågick ett inbördeskrig i landet, skottlossning hördes på gatorna och han vaknade av tre explosioner på natten, men familjen upplevde ändå att de skulle flytta dit.

Väl på plats insåg de snart att de måste göra något för de barn som levde i misär.

– Vi hämtade barnen på gatan eller på soptippen och startade sedan ett barnhem, förklarar Kari.

Barnhemmet, en skola och ett nationellt program för barn startades i samarbete med FN:s livsmedelsprogram WFP och Feed The Hungry innan inbördeskriget så småningom tvingade paret och deras egna två barn att lämna landet.

– En morgon hörde vi kulsprutesalvor runt vårt hus. Vi fick höra att de soldater som närmade sig hade börjat plundra befolkningen. Vi insåg att vi måste lämna och flydde hals över huvud via buss till Uzbekistan, för vidare resa till Moskva och sedan Sverige.

Strax innan hemresan hade Rune varit i Uppsala för att prata igenom Livets ords strategi för Centralasien.

Där och då kom sammanbrottet.

– Allt stängdes av, jag låg två dagar och tittade i taket, grät och var så skör att jag inte kunde prata. När vi sedan kom hem för gott befann jag mig i en totalt negativ spiral. Jag hade bedrivit en rådrift på mig själv, under extrema förhållanden.

Sökte kunskap

De bodde några år i Oslo där de försökte ta sig ur den utbrändhet som nu även Kari hade drabbats av. Hon läste beteendevetenskap och Rune passade på att läsa kurslitteraturen när de gemensamt sökte kunskap om hur livskriser påverkar oss.

Båda jobbade i Marita-stiftelsen där Rune stod nära grundaren Leiv Holstad, medan Kari var med om att bygga upp ett ungdomshem.

När paret Borgsö sedan kom tillbaka till Uppsala jobbade Kari i elva år på ett SiS-hem för killar som hamnat i missbruk, medan Rune gick in som en av pastorerna i Livets ord med ansvar för församlingsnätverket i Europa.

Kari hade länge en längtan efter att även kunna berätta om förlåtelsen genom Jesus för dem som hade hamnat snett.

– När jag fick frågan om jag kunde börja på Barmhärtighetens hus svarade jag därför ja, förklarar Kari.

– Vi ser nu frukten av arbetet. Flera av de första tjejerna har fått ett eget liv, står på egna ben och börjar sakta men säkert komma ut i samhället igen, säger hon med ett stort leende.

Rune Borgsö menar att Heart kan vara ett redskap för att bryta ny mark för evangeliet i Sverige.

– Jag ser inte Heart som ett alternativ utanför kyrkan, utan som ett erbjudande till den kristna församlingen om en mobilisering där alla kan få verktyg att ta klivet ut i det som sker i Sverige i dag.