Fråga

Vad gör vi när barnen flyttat?

John Breneman, Gunilla Ludvigsson

Svar: Tack för din viktiga fråga som beskriver den situation du befinner dig i, och som du långt ifrån är ensam om. Många är det som upplever precis den tomhet som du beskriver efter att barnen flyttat hemifrån och att känslan av att ni som äkta par har glidit ifrån varandra, eftersom det ni hade som ert gemensamma syfte och uppdrag – att uppfostra barnen nu är ett avslutat kapitel. Det är inte alls konstigt att ni upplever det så här när ni medvetet har lagt allt fokus på barnen under dessa 25 år. Det kan vara blandade känslor av både sorg och saknad, eftersom det är en förlust att inte ha barnen nära sig längre. Och ni får tillåta er erkänna och uppleva dessa känslor. Men det kan också vara känslor av glädje och lättnad, som ni har all rätt att känna och erfara i faktum att ni lyckats med ert viktigaste uppdrag som föräldrar, nämligen att göra barnen självständiga så att de kan ta ansvar för sina liv. Det är något som ni ska påminna er om, och också tacka varandra för att ni båda investerat i era barns framtid. Förmodligen är det något ni kan vara tacksamma och glädja er över för lång tid framåt, just att se barnen fortsätta utvecklas till de individer de är och som ni lagt en viktig grund för.

Du undrar hur ni ska hitta tillbaka till kärleken, eller om ni ska vända blad och gå vidare? Ja, det beror förstås på vad vi lägger i definitionen av att ”vända blad och gå vidare”. När barnen flyttar blir det en stor omställning för er som par. En huvudfråga är därför om ni vill ta tag i er verklighet och göra något åt det, eller om ni låter känslan av uppgivenhet styra vad ni gör eller inte gör framöver med konsekvensen att ni glider längre och längre ifrån varandra som i sin tur leder till en ökad risk för skilsmässa. Ni har ett val. Antingen kan ni se på den nya fasen i ert förhållande som en unik möjlighet att investera i varandra och relationen igen eller kan ni inta en passiv hållning och låta relationen dö. Vad ni gör med detta val blir avgörande för framtiden.

Om definitionen av att ”vända blad och gå vidare” handlar om att tillsammans hitta nya vägar för framtiden, skulle vi som svar på din fråga säga att det handlar om både och, att både hitta tillbaka till kärleken och att vända blad och gå vidare. För att återfinna kärleken på ”äldre dar” är ett steg att påminna varandra om vad det var ni såg hos varandra när ni var ett ungt par. Vad var det ni föll för hos varandra? Vad var det för aktiviteter ni tyckte om att göra som ett par utan barn? Är det någon av de aktiviteter som ni kunde ta upp igen? Har ni tagit reda på vad ni har för kärleksspråk? Vad är det som gör att ni känner er älskade? Att få komplimanger eller bekräftande ord av din partner? Att din partner vill ta tid med dig och prata med dig eller göra saker tillsammans med dig? Att din partner ger dig en present eller en gåva? Att din partner gör dig en tjänst? Att din partner berör dig fysiskt? Vad kan ni göra specifikt för att visa kärlek på det sätt som din partner önskar?

Det handlar lika mycket om att vända blad och se framåt. Vad är nästa steg i livet? Med de erfarenheter ni fått med er i livet, hur vill ni forma er framtid? Det här kan bli ett viktigt samtal för er som par att ha inom den närmsta tiden. Ett samtal som föregås av att ni båda tänkt igenom vad som är viktigt för er personligen liksom för er parrelation. Vad är det ni vill satsa på som par för kommande år? Men också vad ni vill satsa på som individer? Det ena utesluter inte det andra, utan både tid och aktiviteter för individen liksom för paret behövs för en välmående parrelation. Kan ni avsätta en stund i veckan när ni ska ha roligt ihop? En möjlighet är att turas om att välja aktivitet. En annan möjlighet är att avsätta tid för att läsa en bok tillsammans. Ett förslag är då boken ”Skapad för gemenskap” av Sue Johnson och Kenneth Sanderfer. En styrka med denna bok är att det finns övningar som ni kan göra tillsammans som par för att lära känna varandra ännu bättre och hitta vägar för en fördjupad relation.

Du skriver också att det känns som det enda ni har gemensamt är församlingen. Det kan tyckas som en ”liten” gemensam sak, och kanske det är så det har varit när ni haft fullt upp med att uppfostra barn. Församlingen har kanske inte fått så mycket tid och utrymme i ert vardagsschema som det varit. Och det är okej. Livet går i perioder och vi får prioritera vårt liv efter de förutsättningar vi har. Men kanske denna ”lilla” gemensamma sak egentligen inte är så liten, utan att den nu kan få en mycket större plats i era liv? Församlingen kan bli en viktig del av er fortsättning som par, både som stöd och vägledning för er relation men också i att finna en gemensam satsning för ert nästa steg i livet. När barnen flyttat hemifrån är det kanske just församlingen som kan få uppta mer av er tid och ert engagemang, och också något som kan bidra till att få blåsa nytt liv i er relation. Finns det något ni som par skulle vilja satsa på i församlingen? Finns det en hemgrupp ni kan bli en del av? Vad är ert syfte och mål för den tjänst som Gud kallat er för?

Det står i Predikaren kapitel tre att allt har sin tid, att det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp, en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp, en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa… Vidare skriver han ”Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden” (Pred 3:11). Ni går just nu genom en livsfas som handlar om just detta som Predikaren beskriver om skiften i livet. Skiften och förändringar kan medföra sorg och smärta men det kan också medföra glädje och hopp för en ny tid. Ta med er hoppet och uppmuntran i att allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. Nu är er tid!