Reportage

Westerdahls är Inblicks första prenumeranter

Karin och Karl-Gustav Westerdahl är Inblicks första prenumeranter. I år fyller tidningen 15 år och under veckan besökte paret Westerdahl redaktionen. Det blev ett kärt möte mellan de första prenumeranterna och redaktionen, som tillsammans firade med kaffe och tårta.

– Det var fantastiskt roligt att få möta alla på redaktionen, vi blev så vänligt mottagna och alla var så trevliga, säger Karin.

Karin och Karl-Gustav har fortsatt med sin prenumeration under åren och har dessutom gett bort tre gåvoprenumerationer. Karin läser inte riktigt allt, men Karl-Gustav läser från pärm till pärm. Det kan ta en vecka innan alla artiklar är lästa, berättar de.

Aktuella ämnen och mirakler

– Jag uppskattar att läsa om aktuella ämnen, och mycket av det som står i tidningen Inblick finns inte att läsa i andra tidningar. Jag uppskattar också vittnesbörden som beskriver mirakler, under och tecken. Jag tror verkligen att det är något människor vill läsa, säger Karl-Gustav.

Karin och Karl-Gustav påpekar att det är lättare för dem att tro på det som står i Inblick eftersom de litar på att journalisterna skriver det som är sant. De menar att aktuella ämnen i Inblick presenteras på ett mera trovärdigt sätt.

– Vi tycker att tidningen fått ett lyft efter att presstödet försvann. Det känns som att tidningens innehåll är på topp just nu.

Frihet för fångar

Westerdahls hade inte förstått vidden av det som sker på fängelserna genom gåvoprenumerationerna till fångar. Även om de hört om det vid flera tillfällen och sett annonsering fick arbetet ett nytt ljus för dem.

– När vi kom in i konferensrummet och såg alla brev från fångar i Sverige förstod vi att det är ett stort och viktigt arbete. Vi upplever att alla fångar som vill ha en tidning ska få det, säger Karin.

– Vi har förstått att det är många interner som är öppna för evangeliet, säger Karl-Gustav.

Engagemanget för Kanal 10 har också varit starkt under många år. De blev partners 2007 och är fortfarande givare.

– Vi tittar gärna på kampanjkvällarna. Det är intressant med gästerna och att lyssna till vad de varit med om. Annars följer vi mest tv-tablån. Karl-Gustav uppskattar program om Israel och ibland tittar vi på gudstjänsterna som sänds på kanalen, säger Karin.

De uttrycker en önskan när det gäller Kanal 10 att det skulle bli några fler unga ansikten i rutan som kan ge kanalen ett yngre uttryck.

– Vi tycker det är viktigt att vi som sitter hemma och tittar ber för både Inblick och Kanal 10. De är andliga genombrottsprojekt för väckelse i Sverige, säger Karl-Gustav.

Indien och Kenya

Paret Westerdahl har ett stort hjärta för evangeliet och för mission. De har starka band till Trosgnistans mission och har varit flitiga besökare på deras sommarkonferenser genom åren.

– I november 2005 blev vi faddrar till tre indiska barn. Några år senare tog vi även ansvar för sex föräldralösa barn i Kenya som inte hade någonting.

2011 reste de till Kenya för att besöka barnen och se hur de hade det. Barnen bodde då långt från civilisationen och deras situation var en katastrof.

– Vi fick gå i 45 minuter till fots för att komma till platsen där de bodde. Utanför såg vi två kullar där de hade begravt sina föräldrar och huset de bodde i hade inget vatten.

En socialarbetare hade ansvar för dem, men Karin och Karl-Gustav hjälpte dem att få vatten genom att installera en vattentank som kunde samla upp regnvatten. Efter en tid blev det ohållbart för barnen att bo kvar i huset, som låg så långt borta från civilisationen.

– Först fick de bo nära sin socialarbetare, men efter en tid byggde vi ett litet hus till dem närmare skolan. Vi byggde inte själva, men vi inredde huset med möbler och annat de behövde, säger Karin.

Karin och Karl-Gustav har bekostat barnens utbildning och idag är de två äldsta barnen färdigutbildade.

– Den äldsta flickan arbetar som socialarbetare och en av sönerna har en teknisk utbildning som är i princip klar. Nu gör han någon slags praktik innan han kan få ett certifikat.

Utbildning nyckeln

Karin berättar att hon vid det första tillfället de var i Kenya hade en dröm. Hon hörde orden ”Education is the key” (utbildning är nyckeln).

– Dagen efter träffade vi en ung kvinna som studerade till socionom och som hade mist sin sponsor. Då tittade vi på varandra, min man och jag; vi kände då att vi skulle hjälpa henne att bli klar med sin utbildning.

Det har blivit många resor till barnen i Kenya. Under 14 år har de rest två gånger per år, men Karin konstaterar att det inte varit tillräckligt.

– Vi hade behövt vara mer närvarande, men pandemin hindrade oss och telefonsamtal är inte tillräckligt. Några av barnen har varit lite slarviga, men om de inte fått vår hjälp hade allihop varit gatubarn.

Förutom ansvaret för de egna fadderbarnen har de under åren utmanat personer i Sverige att ta ansvar för ett fadderbarn.

– Vi har säkert ansvarat för att mellan 80 och 90 barn fått faddrar. Alla dessa barn har vi känt ett ansvar för, och under våra resor till Kenya har vi besökt alla vid något tillfälle.

Frälsta och döpta

Karin och Karl-Gustav har levt ett långt liv tillsammans och blev frälsta när de var unga. De växte upp under stränga förhållanden men menar att de inte tagit någon skada av det, utan känner tacksamhet över vad de fick med sig från hemmet.

– Jag är född och uppvuxen i Finland i en stor familj med sju barn, berättar Karin. I Finland blev jag frälst och döpt, men 1960 flyttade vi till Sverige och hamnade i Alingsås.

Familjen blev medlemmar i baptistförsamlingen där Karl-Gustav och hans familj var medlemmar.

– Jag blev frälst när jag var tolv år på ett möte där Sven Ohm predikade. Han bad den som ville bli frälst att räcka upp handen och jag kände direkt att jag ville göra det. Sedan döpte jag mig när jag var 16 år, berättar Karl-Gustav.

Karin och Karl-Gustav blev tillsammans 1970. Då var de tonåringar men har sedan dess hållit ihop. 1 mars 2024 firade de sin 55-åriga bröllopsdag.

– Vi gifte oss i Järbo kyrka utanför Sandviken 1969. Alla dagar har det inte varit en dans på rosor, men livet är sådant. Vi är lite äldre nu, men vi vill fortsätta att göra det vi kan för Guds rike, säger Karin och Karl-Gustav.