Kenny kände Guds närvaro i fängelset

– Hemma var det stökigt, min mammas före detta missbrukade. Jag har levt i två olika familjer hela min uppväxt, säger Kenny.

Redan som liten minns han att det var problem. Han har diagnosen ADHD och var ofta utåtagerande.

Två familjer

– Som barn fick jag ställa om mycket eftersom kontaktfamiljen jag hamnade i tillhörde den rika delen. Där låg det julklappar till mig under granen och hela familjen var samlad, det krockade med hur jag hade det hemma, säger han.

Han minns att veckan hos kontaktfamiljen ändå gjorde att han fick andas ut lite och komma bort från problemen.

– Åttan och nian var tuffa år. Jag var mobbad för mitt utseende och påverkad av min ADHD-diagnos. Jag hade sugit på nappflaska så länge att mina tänder blev utstående. Värst mobbad var jag under gymnasietiden.

Kenny växte upp utan någon kunskap om kristendomen och hade aldrig hört talas om Jesus.

– När jag var tonåring blev pappan i kontaktfamiljen min trygghet. Han brydde sig om mig. Men mobbningen fortsatte och jag blev så småningom likadan som dem som mobbade mig.

Situationen blev så svår för Kenny att hans mamma tvingades köra och hämta honom i skolan varje dag.

– Jag startade en utbildning på gymnasiet, hotell och restaurang; jag ville bli som Gordon Ramsay, världens bästa kock, säger han.

Kenny fick en kontaktperson som satt vid hans sida på lektionerna. Samtidigt som han läste till kock skulle han läsa upp sina betyg från högstadiet.

Hasch och våld

– Jag gick i skolan och rökte samtidigt hasch. Vid ett tillfälle blev jag så trött på att vara mobbad att jag tog med en kniv till skolan och tänkte skada dem som trakasserade mig.

Kniven togs ifrån honom, han hann aldrig skada någon men blev dömd enligt knivlagen. Efter ett halvår hoppade han av skolan.

– Efter gymnasiet rökte jag mer hasch. Det blev två butiksrån och bilbränder. Jag hamnade i kriminella kretsar och så småningom blev det tyngre droger.

När Kenny var 18 år blev han utsatt för ett förnedringsrån som höll på i sex timmar. Tre killar började trakassera honom en kväll vid niotiden. Under pistolhot krävde de honom på 30 000 kronor.

– Mina kompisar stod vid sidan, de vågade inte göra något eftersom gärningsmännen hade vapen. De slog mig i ansiktet, höll pistolen i min mun och filmade händelsen.

Förnedringen fortsatte med fruktansvärda handlingar mot Kenny. De tvingade även hans vänner att slå honom.

– Jag blev helt avstängd känslomässigt. När klockan var cirka tre på natten valde jag att springa från brottsplatsen mot en bro i närheten.

Under flykten hann han skriva ett sms till sin mamma innan mobilen krossades. Vid bron hoppade Kenny i vattnet och efter en stund kom räddningspersonal och tog hand om honom.

– Mamma hade skyddade kontaktuppgifter, så personalen kunde inte få fatt i henne. Men då skrev en sköterska privat till min mamma på sociala media och berättade att jag låg på sjukhus.

Vaknade upp

Kenny var sönderslagen till oigenkännlighet när hans mamma och styvpappa kom till sjukhuset. Han menar att den fruktansvärda händelsen ändå ledde till ett uppvaknande.

– Det startades en grundlig utredning av en polis som förklarade för mig att brottet inte var mitt fel. ”Du blev utvald som ett lätt offer för att driva in skulder”, sa han.

Under den sex timmar långa rättegången satt Kenny med personskydd i rättssalen. Hans syster hade två gånger innan rättegången blivit utsatt för dödshot på grund av bevismaterial.

– Filmklippen spelades upp i rättssalen cirka tio gånger och jag såg mig själv med pistol i munnen. Under tiden satt gärningsmännen och skrattade åt filmerna och ingen reagerade.

Då slog det slint i skallen på Kenny. Han kränkte gärningsmännen genom att göra en Hitlerhälsning i rättssalen, en handling han idag inte är stolt för. Det blev en del skriverier om detta, säger han.

Gränser utraderade

– Nu förändrades jag på både ut- och insidan. Jag fick en annan identitet och kallade mig själv för Alexander. Det var jobbigt att hela tiden ljuga om vem man var. Jag hamnade i självskadebeteende och mina gränser var helt utraderade.

Kenny försökte gå i skolan, men det gick inte bra eftersom hans trauma inte var bearbetat.

– Till slut vägde jag bara 40 kilo och hade bott på cirka 40 ställen, säger han.

Kenny gjorde ett antal brott på kort tid. Efter utredning på rättspsyk konstaterades att han led av en allvarlig psykisk störning.

– Jag fick fotboja och en kontaktman som så smått började vägleda mig in i studier igen. Men efter en tid klippte jag fotbojan och hamnade i fängelse.

Kontaktmannen körde Kenny till anstalten, men innan han släppte av honom gav han honom boken ”Bara ljuset kan besegra mörkret” av Sebastian Stakset.

– Jag tog emot boken men sa: ”Vad ska ett litet papper kunna göra åt min situation?”

Kenny hamnade nu i isoleringscell i en månad. Först ställde han boken i fönstret i cellen, men efter två, tre dagar började han läsa på baksidan om Sebastians omvändelse.

Gudsnärvaro i rummet

– Då tänkte jag: ”Kan han så kan jag.” När jag fortsatte läsa märkte jag att jag upplevde något jag inte kunde förklara. Jag trodde att det var en psykos, men när jag berättade för sjuksköterskan vad jag upplevt föreslog hon att jag skulle träffa en pastor.

När Kenny berättade vad han upplevt för pastorn, sa denne till honom.

– ”Jesus har hittat dig, Kenny.” Jag började gråta. Allt hat, all skuld och skam bara sköljdes bort, berättar han.

– Så fort jag sedan öppnade boken eller läste Bibeln kom den starka närvaron tillbaka.

Han började ställa frågor till Jesus och fick insikter om sitt liv. Han började kallas Jesus-Kenny av sina medfångar och fyllde sitt rum med upptejpade tidningsurklipp och böner som han fann i tidningar på fängelset. (Kanske var det Inblick)

– Jag hade testat andra sätt men detta var en total kärlek, inte som vanlig mänsklig kärlek.

Innan Kenny muckade bestämde han sig för att ta hjälp från kyrkan. Han ville inte slänga bort det han fått, utan hålla sig till det som hade ljus. Så småningom fick han kontakt med en man som jobbade på LP i Varberg.

– Han blev min mentor och när han bad för mig kände jag samma sak som i fängelset. Han sa att han kände den helige Andes närvaro och att Gud har en plan för mitt liv.

Arne fadersgestalt

I början pendlade Kennys liv mellan ljus och mörker, men idag bor han i Malmö igen och har fått en andlig far som hete Arne.

– Vi läser Bibeln tillsammans. Hans fru Kajsa hjälpte mig att göra klart skolan och undervisar mig i engelska och retorik. Nu har jag varit drogfri i fem år och har en anställning i församlingen jag tillhör, genom Arbetsförmedlingen.

Idag är Kenny 25 år och glad över att inte längre leva på bistånd från staten. Snart är han helt fri från övervakning och frivård och drömmer om att bli polis.

– Jag som var helt slut känner nu hopp för framtiden, säger Kenny Friberg.