Marziyeh Amirizadeh satt i iranskt fängelse för sin tro: – Inget kan separera mig från Jesus

– De sa alltid att om vi gör det minsta fel kommer Gud att straffa oss. Och efter döden kommer det att finnas en fruktansvärd tortyr, som Gud kommer att utföra mot oss.

– Som barn kunde jag inte tro på en sådan definition av Gud, berättar hon.

Hon jämförde ofta relationen till Gud med relationen till hennes jordiska far.

– Min jordiska far älskade mig så mycket. Hur skulle det vara möjligt att Gud, som skapat mig, skulle vilja mig så illa?

Därför ifrågasatte hon alltid sina lärare i skolan, när de undervisade om islam eller tvingade henne att be fem gånger om dagen och lyda islamiska lagar.

– Jag undrade alltid varför jag var tvungen att tala med Gud på arabiska. Mitt språk var farsi. Varför skulle inte Gud, som skapat mig och som är så mäktig, kunna höra och förstå mig på mitt eget språk? Och varför måste jag knäböja inför Gud särskilda tider på dagen? Skulle han inte lyssna till mig om jag kom till honom en annan tid på dagen?

– Jag jämförde med min jordiska far, som alltid är så öppen och älskar mig. När jag går till honom och talar med honom, lyssnar han alltid på mig, berättar hon.

En otrolig kärlek

Marziyeh blev ett problem i skolan. ”Om du vill att Gud ska bli nöjd, måste du lyda de islamiska lagarna”, sa man till henne. Hon började läsa Koranen och be fem gånger om dagen och hoppades att Gud skulle visa sig för henne. Men förgäves.

Inte förrän en dag, i en dröm, när hon var 17 år. När hon bad öppnade sig himlen och en vit häst kom ner och bad henne sitta på hans rygg. Han tog med henne till en plats där hon fick se radikala muslimer praktisera särskilda islamiska regler. När de fick syn på henne försökte de döda henne, men hästen sprang iväg för att rädda henne, samtidigt som hon höll om hans hals.

– Plötsligt kom en otrolig kärlek från hästen in i min kropp, jag kunde inte tro det, berättar hon.

När hon vaknade upp kunde hon inte sluta gråta över kärleken som Gud hade visat henne i drömmen.

– Jag kunde inte jämföra den med någon annan kärlek. En sådan fantastisk Gud, tänkte jag.

– Jag hade alltid tänkt att Gud inte kan vara så grym som islam beskriver honom som, säger hon.

Blev nyfiken

Hon kunde inte släppa greppet om drömmen och fortsatte gråta varje natt, eftersom hon ville uppleva kärleken om och om igen.

– Jag säger alltid: om du bara upplever lite av Guds kärlek, kommer du att bli galen i den.

Då visste hon inget om Jesus, men bestämde sig för att börja tala till Gud på sitt eget språk.

Några år senare berättade en vän som konverterat till kristendomen, att Jesus dog på korset för våra synder.

– Det var otroligt för mig. Islam säger att Jesus bara är en profet, inte Guds son, inte den Gud som kristna tror på. Men jag blev nyfiken; jag hade inte hört något sådant om Jesus förut.

Upplevde mirakler

Hon fick en bibel och gjorde också research om andra religioner. Till slut gick hon dock ner på knä i sitt rum och bad till Gud. ”Gud, om du skapade mig, om du är min Gud, så visa mig sanningen. Om Jesus är sanningen måste du leda mig på den rätta vägen.”

Efter den enkla bönen började mirakler hända.

– Jag fick fler drömmar, upplevelser av helande när jag gick till kyrkan. De sakerna fick mig att tro att Jesus är sanningen.

Gav sitt liv till Gud

Ändå hade hon vissa tvivel. Bland annat förstod hon inte meningen med den helige Ande och de gåvor som Jesus lovade i Bibeln. Tills en dag när hon helt plötsligt upptäckte att hon bad och lovprisade Gud på språk hon aldrig hade lärt sig.

– Medan jag lovsjöng såg jag Jesus framför mig i vita kläder och vid sidan var det en tron av guld. Det var första gången jag kände Guds närvaro i mitt rum. Hon kunde inte sluta lovsjunga.

– Gud tog bort slöjan från mina ögon den dagen och alla mina tvivel försvann på en sekund.

– Jag bara grät. Från den dagen gav jag hela mitt liv till Gud.

Kände ingen rädsla

Upplevelsen med Gud var så stark att hon ville ge detta budskap till alla. Eftersom hon var så törstig och ville veta mer om Jesus, och eftersom det var så svårt i Iran, fick hon rådet av en av sina pastorer att åka till Turkiet. Där hade de kurser i teologi och ledarskap och det behövdes inget visum från Iran.

– Där mötte jag min bästa vän Maryam 2005 och vi blev som en armé tillsammans. Efteråt bestämde vi oss för att åka tillbaka till Iran och ge budskapet till vårt folk.

Under hårt tryck

När de kom tillbaka visste de inte vad de kunde göra.

– Som kvinnor är vi under hårt tryck. Vi har inte mycket frihet i Iran, utan måste alltid vara försiktiga när vi är ute och går. Vi kan arresteras när som helst för våra kläder, glasögon, nagellack. Så det var farligt att evangelisera på gatorna. Men vi frågade Gud vad han ville att vi skulle göra.

En dag när hon läste sin bibel visade Gud henne att det inte fanns någon säd i Iran.

– Gud sa: ”Först måste du plantera säd som jag kan låta växa med den helige Andes kraft”, berättar hon.

I Iran fanns inga biblar i bokhandlarna.

– Gud ville att vi skulle ge biblar till människor.

Därför ringde hon sin pastor som var i London och bad honom att skicka 1 000 biblar på farsi. Så startade deras evangelisation.

Var ute på nätterna

På nätterna gick de ut med varsin ryggsäck, med 114 Nya testamentet i varje. De gick till olika områden och la dem i brevlådor, bland annat i en av de mest religiösa städerna.

– Många gånger var vi nära att bli arresterade, men Gud visade att han var med oss.

Sammanlagt distribuerade de 20 000 biblar i Teheran och i några andra städer. Vid sidan av evangelisationen startade de också hemkyrkor och hade alltid med sig biblar när de var ute på restauranger eller shoppade.

Till slut blev de avslöjade. De konfiskerade allt i hennes hem och arresterade också hennes vän.

– De hotade med att slå oss tills vi kräktes blod om vi inte gav dem alla namn, säger hon.

Straffas med hängning

Det första fängelset Marziyeh och Maryam kom till var en underjordisk fängelsehåla som inte syntes från ytan. Det fanns inget ljus och inget färskvatten. De måste sova på betonggolvet och filtarna luktade urin.

De var kvar i 14 dagar. Hon anklagades för att ha avfallit och skulle straffas med hängning.

Efteråt skickades de vidare till det ökända Evin-fängelset, som är känt för tortyr, avrättningar och våldtäkter. Varje månad togs de till rättegången där de fick höra att om de insisterade på att tro skulle de hängas.

– De sa: ”Om du bara skriver en mening och förnekar din tro, så släpper vi er med en gång”, berättar hon.

Men hon vägrade.

– Även om du hugger av varje del av min kropp kan du inte separera Jesus från mig, svarade hon.

Hon såg våld och kränkningar.

– Det svåraste var tortyr och avrättning av en av mina cellvänner, säger hon.

Internationellt tryck

Själv klarade hon sig mirakulöst undan och kunde samtidigt dela sin tro med sina cellkamrater, även om vakterna kallade dem för ”smutsiga kristna”.

Utanför fängelset hade hennes syster förstått att de hade blivit arresterade. Det skapade ett internationellt tryck från kyrkor och organisationer, vilket hon själv tror är en orsak till att hon inte blev torterad eller våldtagen i fängelset. Efter några månader fick de ringa sina familjer och till slut blev de släppta. 2011 flyttade hon till USA och har fortsatt att dela sin tro och tala för Irans folk.

– Som kristna bör vi alltid visa kärlek mot människor. Det är det enda sätt vi kan nå muslimer, säger hon.