Vahid Norouzi blev kristen: – Jag förstod att Gud är min far

– Ja, de bråkade alltid, det var mycket ”fight”, berättar han.

Så småningom blev situationen ohållbar. När Vahid var fyra år bestämde föräldrarna sig för att skiljas. Vahid fick inte följa med sin mamma, utan blev kvar med sin pappa, hans första fru och deras sju barn. Då blev situationen ännu svårare för Vahid.

– Jag blev som en slav i min pappas familj. När de bråkade sa de alltid: ”Det är du som orsakar alla problem.”

– Jag förstod inte varför jag levde i en sådan situation, berättar han.

Fick inte vara hemma

En dag sparkade hans styvmamma ut honom. Han fick inte vara i hemmet eller äta mat hemma under dagtid. På vintern gick han omkring och letade efter en varm plats att vara på. Det var då han hittade moskén. Den var varm inuti och där kunde han sitta, tills han var tvungen att gå hem igen för att sova. Han hade alltid tyckt om att sjunga, och eftersom han ofta var i moskén blev han en av dem som kallade människor till moskén genom sång.

Men Vahid mådde inte bra. Livet bestod av så många utmaningar, tyckte han. Han kunde inte sova och brottades också med tankarna om att bli tillräckligt stark så att han kunde hämnas på sin styvbror.

Ville dö

När han blev 18 år bestämde han sig därför att lämna Iran för att bli professionell kickboxare i Turkiet, så att han också kunde tjäna pengar. Samtidigt praktiserade han islam varje dag och sökte Gud. Men han fick inte ihop det, när han läste om Gud i Koranen, säger han.

– Jag läste om hur man ska tortera människor som inte tror på islam.

– Jag trodde inte att Gud kunde vara sådan, berättar han.

Han sa till Gud: ”Visa mig vem du är, annars kommer jag att lämna detta.” Men Gud var tyst, tyckte Vahid. ”Var är du, Gud, jag behöver dig verkligen? Jag vill tala med dig, men du talar inte med mig”, ropade han till Gud. Till slut var smärtan alltför stor. Vahid tappade hoppet helt och bestämde sig för att han ville dö.

En natt gick han ner till havet och skrek: ”Gud, jag tror inte på dig längre, du är inte generös, inte nådefull. Jag vill inte tro på dig längre. Du sitter i himlen, medan jag lider i denna världen. Har du någonsin varit hungrig? Har din familj förskjutit dig? Jag vill dö”, sa han till Gud. Hans hopp var ute.

Gud som far

Ändå gick han tillbaka hem. Där berättade hans rumskompis, till Vahids förvåning, att han tänkte gå till en iransk kyrka i Turkiet på söndagen. Det fanns en tjej där som han var kär i.

– En iransk kyrka? Jag blev chockad, jag hade aldrig hört talas om en iransk kyrka, berättar Vahid.

Hans rumskompis berättade att han kände frid i kyrkan. ”Kommer du med mig?” frågade han Vahid.

Vahid hade inte mycket att förlora. På söndagen följde han med sin vän till kyrkan.

– I kyrkan hörde jag människorna lovsjunga om att Gud är min far. Det berörde mig. Jag hade aldrig hört människor tala om Gud som en far. Jag bestämde mig för att böja mina knän och började gråta, berättar han.

”Jesus har känt smärtan”

Han fick med sig Nya Testamentet hem och började jämföra det med Koranen.

– Jag ville veta vem Jesus var. Inom islam är han ju vår profet. Vilket var Jesu budskap? berättar Vahid.

Samtidigt led han fortfarande av smärta inombords. Därför utmanade han Gud om lidandet när han läste Nya Testamentet.

– Inom islam känner Gud inte till smärta, det finns ingen vers om att trösta någon som sörjer i Koranen, säger han.

– Därför kände jag mig som ”Tomas tvivlaren”, som inte trodde förrän han fått se Jesu genomborrade händer efter korsfästelsen. Men ju mer jag läste, desto mer förstod jag att Jesus har erfarenhet av smärta; att han vet hur det känns.

Ville ha frid

En dag läste han Jesu ord i Matteus kap 11:28, där det står: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, jag vill ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.”

– Då sa jag till Jesus: ”Jag ger dig tre månader att ge mig frid. Om du inte gör det kommer jag inte bry mig om dig. Jag behöver bara frid.”

Han började be Jesus om frid varje dag och bad också i ”Jesu namn”.

– Det tog inte mer än en vecka, så började jag känna en glädje inom mig, berättar han.

– Det var det bästa beslutet i mitt liv, säger han.

Han jämför känslan med den samariska kvinnans i Johannesevangeliets fjärde kapitel. Hon möter Jesus vid en vattenbrunn och han säger till henne: ”Om du visste vad Gud har att ge.” Och så förklarar han: ”Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom med ett flöde som ger evigt liv.” Kvinnan skyndar sig sedan bort till staden och säger: ”Kom får ni se en man som sagt mig allt jag gjort. Kan han vara Messias?”

Skriver lovsång

Livet vände för Vahid. Så småningom valde han att studera teologi för att bli pastor.

– Jag lämnade kickboxningen. I stället välsignade Gud mig med musiken och lovsången, berättar han.

Idag bor han i USA, är gift och har skrivit lovsång i åtta år, vilken används av många kristna husförsamlingar i Iran. Han berättar att han skriver sånger från Psaltaren, från Bibeln, på farsi och delar sin tro med muslimer från Iran.

– Vi har ett ansvar, ingen delade evangeliet med mig i Iran. Jag fick ju del av det för att en kompis var kär i en tjej, säger han och skrattar.

– Igår var det tre personer som gav sitt liv till Jesus genom internet, berättar han.

Gud har också hjälpt till att hela relationerna i hans familj.

– Idag älskar jag min styvmamma. Jag förlät dem alla.

– Herren gör fantastiska saker i min familj – och bland mitt folk. Idag har jag fått frid.