Tron, som är drivkraften bakom familjen Zimmergrens livsval, har också inneburit utmaningar längs vägen.
– Man tänker att allt ska kännas rätt när man gör något för Gud. Men missionärslivet kan vara rätt komplicerat och skava. Då måste man hitta tryggheten i vem man är, säger Malin.
Hennes syn på kallelse har förändrats under åren i volontärtjänst.
– Jag trodde att kallelsen handlade om vad jag skulle göra. Nu ser jag att det handlar om vem jag är kallad att vara, i mötet med människor varje dag, säger Malin. Andreas håller med.
– Förr handlade livet mer om vad jag kan tjäna och åstadkomma. Idag handlar det om vad jag kan ge. Om att ta vara på tiden, säger han.
Tonårsdrömmen som blev verklighet
Drömmen om att åka ut i världen och göra skillnad har varit stark hos Malin sedan tonåren. Så när hon och Andreas funderade på förlovning ställde hon den avgörande frågan; ”Om vi ska bygga ett liv tillsammans, är du med på att det här blir en del av det?” berättar Malin med ett skratt. Andreas hade inte riktigt tänkt i de banorna tidigare men var inte främmande för ett liv utomlands med sitt livs kärlek. ”Jag sa ja”, säger han med ett leende.
Med tiden växte en gemensam längtan efter ett liv som skiljde sig från det vanliga, ett tjänande liv som gav mer tillbaka.
– Vi har också en bönegrupp vi delat livet med i tio år där vi peppar varandra att följa den passion Gud lagt ner i våra olika liv. De har inspirerat oss att våga följa längtan. När döttrarna Lo och Ella var ett och tre år kände de att tajmingen var rätt för utlandstjänst. Men hur, och vad?
– Vi visste inte hur det skulle se ut. Men vi ville stå till Guds förfogande och använda våra gåvor och våra yrkeskunskaper på ett meningsfullt sätt, berättar Malin.
När en vän nämnde Mercy Ships ledde det till öppningen som passade hela familjen. Ett flytande sjukhus som erbjuder gratis vård i fattiga delar av Afrika. Här kunde Andreas arbeta som IT-chef, Malin med passionsprojektet lekterapi och döttrarna gå i förskola och senare skola ombord.
Pandemin avbröt deras första resa till Senegal. Något år senare kom de i väg igen, till Sierra Leone, där familjen bott de senaste två åren som volontärfamilj på Global Mercy.
Konflikter och motståndskraft
Sjukhusfartyget, stationerat vid Afrikas kust, fungerar som ett litet samhälle. I korridorerna möts över 50 nationaliteter som lever och jobbar tätt tillsammans. Och som familj samsas man om ytan i en hytt.
– Man tror att det bara ska stärka äktenskapet att bo ihop så, men det bryter ner också, säger Andreas ärligt.
På fartyget finns det ingenstans att gömma sig från känslorna. Trötthet blir tröttare, glädje blir gladare. Allt förstärks, som om någon skruvat upp volymen på livet.
– Man får liksom inte distans till något. Det som hemma kan lösas med en promenad blir där en konflikt som måste hanteras direkt.
Men genom utmaningarna växer något viktigt; motståndskraft.
– Idag återhämtar vi oss snabbare. Vi fastnar inte lika lätt. Vi vet att saker löser sig, för det har vi har sett så många gånger, säger Malin.
Lever enkelt – relationer över prylar
Idag är hytten ersatt av ett ”tiny house”, som de kallar villavagnen i Skepplanda, och även om det är ett temporärt boende är de tacksamma för att den begränsade ytan hjälper dem att prioritera.
– Vi vill lämna så få avtryck på jorden som möjligt och tänker att allt vi äger ska tjäna ett syfte, säger Andreas.
Malin fyller i:
– Allt vi gör kretsar kring relationer – med varandra, med vänner, med världen, med naturen. Det vi äger ska tjäna det syftet. Även frihet är en viktig aspekt av att deras ekonomiska livsval. Vi vill ha frihet att resa, att möta människor, att leva enkelt.
Den globala tillhörighet som familjen och barnen fått genom att leva i en multikulturell gemenskap hoppas de ska finnas kvar.
– Barnen har vänner över hela världen. Det gör något med hur man ser på andra människor, säger Malin.
När migrationsfrågor dyker upp hemma i Sverige reagerar dottern spontant: ”Varför skulle man inte vilja att människor från andra länder kommer hit?”
– Det är också en viktig erfarenhet för barnen att se att alla inte har det lika bra. De har förstått vad människovärde är.
Gemenskap, på riktigt
Kanske har den mest betydelsefulla erfarenheten av åren på Mercy Ships varit värdet av äkta relationer.
– Vi tror ofta att gemenskap ska vara enkel och konfliktfri. Men när vi alltid väljer bort det jobbiga blir det aldrig djupt, säger Malin.
Genom den återkommande friktionen ombord kunde relationer bli genuina och nära.
– Eftersom man inte kan undvika folk måste man lösa konflikterna för att kunna leva och jobba tillsammans.
– Har man en dålig dag kommer minst fem personer och undrar vad det är med dig, säger Andreas och skrattar.
Tillbaka i Sverige längtar de efter en liknande gemenskap – kanske en gård med flera hus där vänner och familj kan bo nära.
– En gemenskap som påminner om livet ombord – men med mer utrymme för lugn, säger Andreas. Malin håller med.
– Vi vill dela livet, men också ha vår egen vrå. Det är svårt att få båda världarna, men vi drömmer om det.
