Simon Holst växte upp med att på helger och lov följa med sin predikande mamma på möteskampanjer.

– Jag har suttit på ett oändligt antal möten och sprungit ut och in i olika kyrkor och möteslokaler. Redan som väldigt ung väckte detta någon typ av kallelse inom mig att bli predikant, även om jag också hade drömmar att bli fotbollsproffs och brandman, säger Simon.

Tidigt var Simon övertygad om att han ville döpa sig. Han hade tänkt vänta tills tioårsdagen, men några månader innan födelsedagen kunde han inte vänta längre. Han gick till sin pastor och sa att han ville döpas så fort det bara går.

– För många som vuxit upp i en kristen kontext blir dopet ett ställningstagande, ett beslut att leva som kristen. Andra advent -97 döptes jag och det var en stark upplevelse för mig. Det var mitt eget beslut och sedan den dagen har jag varit en person som gått min egen väg.

Helhjärtad för Jesus

När Simon var 14 blev han andedöpt och händelsen ledde till en markant skillnad hur han ville leva sitt liv. Nu ville han inte leva ett liv i kyrkan och ett utanför, utan bestämde sig för att leva helhjärtat för Jesus. I samma veva flyttade familjen till Dalarna. Simon minns att han då tagit ett beslut att från dag ett vara tydlig med sin tro i skolan.

– Efter mitt andedop förtydligades min kallelsemedvetenhet och jag började ta steg i den riktningen. Jag hade sett min mammas tjänst, det bar jag med mig.

Nu engagerade sig Simon i kyrkan, var med i en ungdomskör och erbjöd sig att dela vittnesbörd eller predika i de sammanhang han var delaktig. Ett år efter andedopet predikade Simon för första gången.

– Under min gymnasietid fick jag predika och dela fem, tio minuter i vårt lokala ungdomsarbete och så småningom fick jag kallelser att medverka på ungdomsmöten i omgivningen. Det stärkte mig att människor som lyssnade bekräftade det som Gud lagt ner i mig.

Kallelsen blev tydligare

Sin första riktiga kallelse att predika i en annan kyrka fick Simon när han var 16 år. En ung pastor i en grannkommun trodde på honom och bad honom komma. Han såg någonting i Simon och efter mötet gav han honom ett arvode, vilket betydde mycket för den unge predikanten.

– Något år tidigare hade jag flyttat hemifrån till Skövde och där engagerade jag mig i den församling där jag idag är föreståndare. Jag började då förstå mer och mer Guds tanke med den lokala församlingen. Jag hade växt upp med mamma som reste till olika platser som predikant och såg mig själv som en sådan. Nu fick jag en uppenbarelse över att tjäna den lokala församlingen och kanske bli pastor så småningom.

Simon var bara 16 när han kom in i församlingen i Skövde. Ända sedan gymnasietiden har han varit engagerad och intensivt levt med i arbetet. Han har vuxit in i ledarskap över tid genom att anta olika roller i utvecklingen till församlingsledare.

– Utmaningen har varit att växa in i nya roller, att inte bli sedd som den lille killen som funnits i gemenskapen sedan gymnasietiden. Det har gått med Guds nåd. Det ligger nog också lite i min person att inte slå min fram, men ändå tro på mig själv. Jag har haft generösa personer runt mig som gett mig utrymme, min ungdomsledare som jag växt upp med och övriga ledare. 2009 blev jag församlingens ungdomspastor.

Vägen till församlingspastor

Processen som så småningom ledde till att Simon tog över som huvudpastor startade redan 2011. Då hade församlingen kommit till ett vägskäl. Under 25 år hade den tappat över cirka 200 medlemmar på pappret, dopsiffrorna hade gått ner lägre än någonsin och medelåldern steg. Nu stod styrelsen och ledarskapet inför en utmaning att vända trenden. Beslutet blev: Vi måste få se nya människor bli frälsta, döpta och växa.

– Vi stod 2011 inför beslutet att kalla en ny pastor som kunde anta utmaningen att gå in i en förändringsprocess. Sven och Vicky Bengtsson kunde säga ja till mandatet att vända trenden, ett mandat som landade i deras hjärtan. 2012 blev de vårt föreståndarpar, samma år som församlingen fyllde 100 år.

Församlingens hundraårsfirande blev en härlig fest med tacksamhet över åren som gått. Sven Bengtssons predikan blev en milstolpe då han talade om hundraåringen Abraham som födde nytt liv.

– Den predikan har jag haft med mig sedan dess. Det mest naturliga för en hundraåring är ju att lägga sig ner och sakta dö, men med Guds hjälp går det att föda nytt liv. Detta blev starten på vår resa till stark förnyelse. Vi började med våra gudstjänster och sedan har detta påverkat hela församlingens liv.

Nytt liv föddes

Drivkraften har varit att hitta nya uttryck som kan appellera till den unga generationen och som gör att de vill stanna kvar, bli unga vuxna, bilda familj och få egna barn. Simon kallar detta för det naturliga kretsloppet som måste finnas i en församling. Dessutom var det viktigt att bli mer utåtriktad och föda nytt liv.

– Det blev en väldigt turbulent tid under fem, sex år. En graviditet med kräkningar, illamående, oro och smärta är en väldigt talade bild. Samtidigt höll någonting på att födas fram; vi upplevde att vi bar på nytt liv, vilket gjorde att vi orkade. När livet sedan väl är fött glömmer man smärtan och känner att det var värt det.

Under 2018 upplevde vi att nytt liv hade fötts. Simon och hans fru Carro kände då att det var dags för dem att ta nästa steg ut i ledarskap som var större än det de levde i. De la detta öppet i Sven och Vickys hand.

– Efter några månader kom Sven tillbaka till oss och sa att ”det kanske är här ni ska ta steget”. 2019 växlade vi roller: jag blev föreståndare och han blev min medarbetare. Efter ett år upplevde Sven och Vicky att de skulle anta en ny utmaning. De flyttade till Nybro Pingst och gör en liknande resa som de gjort i den här församlingen.

Nytt namn – Bet:L

När Simon började som pastor ville han att församlingen skulle gå in i en ny missionstid, få växa och inta nya områden. Tanken på ett namnbyte kändes viktig dels för att ”det nya barnet behövde ett nytt namn”, men framförallt på grund av visionen att växa från plats till plats.

– 2022, då församlingen fyllde 110 år, bytte vi så namn till Bet:L. I samma veva fick vi en fråga från en församling i Götene som vi byggt en relation till om de kunde få bli en del av vår församling. Det nya namnet gjorde att det kändes helt naturligt att starta ”Bet:L Götene” snarare än ”Skövde Pingst Götene”.

Bet:L betyder Guds hus och ända sedan namnbytet har församlingen också talat om mitt hus, ditt hus och vårt hus. Vilket gjorde att det blev naturligt att döpa det nystartade sociala centret till Vårt Hus, en plats som samlar församlingens sociala arbete: mathjälp där mer än hundra hushåll betjänas med mat varje vecka, klädhjälp, öppen förskola, skolpaket till barn som inte har råd med exempelvis gympaskor, och möjlighet att ge människor från frivården utrymme att avtjäna samhällstjänst.

Utvecklingen fortsätter

– Vi vill att det i Vårt Hus ska vara naturligt att inbjuda till gudstjänst och Alphakurs. Vi kallade centret Vårt Hus eftersom vi ville ta bort känslan att det bara är vi som hjälper och andra tar emot. En annan gång kan det vara så att den som blir hjälpt kommer till vår hjälp. Vårt nästa steg är att ha en sorgekurs och försöka hjälpa människor i sorg, och att utöka vårt missionsarbete. Vi jobbar i Nepal med mission och startar nu en insamlingsstiftelse med namnet Bet:L Aid.

Pingstförsamlingen i Skövde fyllde 113 år i september. Det är Sveriges äldsta pingstförsamling, en församling som lyckats föda nytt liv i en hundraåring och skapa ett nytt uttryck i det som idag bär namnet Bet:L.