Felicia Ferreira: – Det är viktigt att kristna inte marginaliseras

Felicia Ferreira blev rekryterad till rollen som publisher på Dagen 2013. Som nyanställd kom hon inte med någon stor vision, utan ville lyssna in vad tidningens uppdrag var. Frågor som ”Vilken plats har Dagen i kristenheten och samhället?” och ”Vad är Dagen” och ”Vad kan Dagen vara?” analyserades noggrant. Samtidigt fanns en medvetenhet om att mediebranschen befann sig i ett skede där de flesta behövde växla upp kring digitaliseringen. En strategisk problemställning var hur Dagen skulle kunna nå fler med sin journalistik.

I efterhand konstaterar Felicia att digitaliseringen varit helt avgörande för tidningens överlevnad.

– De medier som inte digitaliserat sig finns i princip inte kvar, och stora läsgrupper i Sverige tar inte till sig journalistik via en papperstidning. Utan digitalisering riskerar man att missa dem, säger Felicia Ferreira till Inblick.

Nya utmaningar

Numera handlar Dagens utmaningar bland annat om hur det ökade misstroendet mot institutioner, politiker och inte minst medier ska hanteras.

– Det finns bristande tillit i samhället, och det vi kallar traditionella medier har nästan blivit ett begrepp som är negativt betingat, konstaterar Felicia Ferreira.

Enligt Felicia behöver redaktörsstyrda medier vinna tillbaka eventuellt förlorat förtroende och vara tydliga med hur de arbetar.

En annan utmaning, inte minst för kristen media, är bristen på resurser.

– Det är ganska dyrt att producera kvalitetsjournalistik och att distribuera den. Det är förknippat med både personella och ekonomiska resurser, berättar hon.

Räddningen för mediebranschen i stort har, enligt Felicia, varit att gå samman.

– Man har hjälpts åt, korsägt och konsoliderat. I efterhand kan vi se att det räddat kvar många medier och bevarat mångfalden – att fler titlar kunnat överleva.

– Där kan jag känna att vi har ett stycke kvar att gå inom den kristna delen av medievärlden.

Hon ser risker med kyrkopolitiken, som ibland kan vara protektionistisk och präglas av en gradering av vem det är ”okej” att samarbeta med.

– På sina håll tänker man: ”Enbart vårt sätt att vara kristen på är rätt sätt”, och det tror jag inte är en bra utgångspunkt.

När det gäller kristenheten och kristen media generellt önskar Felicia att tron blir en rörelse utåt – mot människor, samhället och idéerna som formar vår tid.

– Det är i det uppdraget Dagen verkar och rör sig, i skärningspunkten mellan tro och samhälle. Det har varit en röd tråd från Lewi Petrus till i dag.

Felicia lyfter fram att Lewi Petrus i sin sista predikan talade om att vinna en och en för Jesus.

– Men han talade också ofta om att leva ut sin tro i vardagen och hitta ett engagemang för samhället och dess individer.

”En vakande hand”

När Dagen firade 80 år förra året fick medarbetarna anledning att påminnas om hur tidningen gång på gång stått på gränsen till undergång, men trots allt överlevt.

– Genom alla tider har människors engagemang, pengar, hårt arbete och förböner burit den här tidningen.

– Jag brukar prata om att vi, förutom kostnads- och intäktskolumner i redovisningen, har en tredje kolumn – som kanske är en hand som vakar över tidningen.

Samtidigt sticker Felicia inte under stol med att det stundtals varit otroligt svårt och att det inte går att ta något för givet.

– Precis nu, när vi går in i 2026, har vi totalt förlorat sex miljoner kronor i mediestöd. Det är mycket pengar för en liten tidning.

Mellanchefer med mandat

Rollen som publisher är en kombination av vd, chefredaktör och ansvarig utgivare, och alla delar innebär mycket ansvar. En nyckel för Felicia är duktiga mellanchefer med mandat att ta eget ansvar.

– Det är viktigt att bygga team där inte allt pekar upp mot mig eller handlar om mig. Och att se till att allt inte faller om jag faller eller om jag tappar bollar.

I sitt ledarskap försöker Felicia vara självreflekterande och trygg i sig själv.

– Kompetensmässigt handlar det om att ta till sig ny kunskap och vara bra på att ta hjälp av kollegor som kan andra saker än jag.

Felicia har fått känna av att det är ensamt på toppen, men försöker motverka det genom stöd från bland annat sin ledningsgrupp.

– Vi är ganska transparenta och öppna med varandra. Den här rollen hade varit mycket knepigare utan dem.

Samtidigt erkänner hon att det kan vara svårt att be om hjälp.

– Ibland kan det gå väldigt långt innan jag inser att jag borde ha bett om hjälp – att det bara rullat på, och jag stressar för att lösa problemen själv.

Hittar styrka

Det finns också någon annan som Felicia pratar med om stort och smått.

– Jag har ett tillfälle varje dag när jag går från tåget till kontoret som blir min andaktsstund. Där hittar jag styrka och klarhet.

På promenaden från Centralen till redaktionen på Kungsholmstorget i Stockholm processar hon, med lovsångsmusik i hörlurarna, olika frågor. Tron är viktig, och önskan – även privat – är att den ska resultera i något konkret.

– Min egen tro önskar jag omsätta i praktiken. Det är något som följt mig sedan barnsben. Min mamma blev kristen i vuxen ålder, och jag fick möta kyrkan och tron genom det.

Samtidigt fortsätter sökandet efter en djupare förståelse av vem Gud är.

– Gud är å ena sidan väldigt närvarande och konkret, och å andra sidan ett mysterium. Jag söker Gud i allt jag gör. Jag kan komma på mig själv med att tänka: ”Gud, är du med i det här?” Jag stannar upp och funderar.

På frågan hur hon vill påverka Dagen och samhället återkommer resonemanget kring en tro som sträcker sig utanför kyrkans väggar.

– Det är tillbaka till en tro som får riktning utåt och inte bara förpassas till en bubbla – ett hörn innanför fyra väggar.

– En tro som får riktning genom engagemang, och en kristenhet med sträckta ryggar och högburna huvuden.

Kristenheten i Sverige är ganska stor. Trots sekulariseringen, säger Felicia, är det viktigt att kristna inte blir marginaliserade.

– I stället behöver samhället ta tillvara de fantastiskt goda krafter som finns i kristenheten. Det är också viktigt för mig att kristna och troende i Sverige inte blir misstänkliggjorda eller ses som något suspekt. I stället ska de vara en medkraft till att bygga ett gott samhälle.

Går hem i tid

Under sina 13 år på Dagen har Felicia lyckats åka hem till Uppsala samma tid varje dag, med väldigt få undantag.

– Jag lämnar kontoret så att jag är hemma strax efter att barnen kommit från skolan. Efter läggdags, när barnen sover, plockar jag ibland upp datorn igen. Det fungerar bra.

I en tidigare intervju fick Felicia frågan om hon är en hönsmamma. Svaret blev: ”Nej, jag är en lejonmamma.”

– Det är viktigt för mig att det blir bra för barnen, och jag är väldigt kär i min familj. Familjen är hörnstenen i våra liv och i vårt samhälle.

– För den som inte har en familj kan det vara nära relationer eller en utökad familj. Det centrerar oss i tillvaron.

Gift och med två barn, åtta och tolv år gamla, blir fritiden begränsad.

– Jag har mycket lite fritid. Det är mest arbete och familj som får plats i livet, och jag har accepterat att det är så i den här säsongen med tanke på det jobb jag har. Jag tänker att det kommer fler säsonger med tid för andra saker.

Till unga kristna som vill arbeta med media ger Felicia rådet att fundera på sina gåvor och talanger, samt utbilda sig – gärna inom journalistik.

– Det behövs många troende i mediasverige i dag generellt.

Och så kastar hon ut en krok till blivande journalister.

– Välkomna att höra av er till Dagen.