HANS MARKLUND
Chefredaktör


Jesusrörelsen var en ungdomsväckelse som drog med sig skaror av ungdomar som ropat efter meningen med livet. Samtidigt som många unga mötte Jesus till frälsning gick inte allt smärtfritt. Väckelsen stötte på problem från oväntat håll. Många kyrkor och församlingar kände inte igen Jesus i ungdomsväckelsen och en del stängde sina portar för den.

Nu upprepas historien. Sekulariseringens ihålighet avslöjas och frågor som miljö, energi och välfärd bränner på nytt. Samhällsklimatet har inte gett svar på de existentiella frågorna. Den unga generationen i vår tid har det väl förspänt materiellt och ekonomiskt, men det räcker inte. Inte ens nätet tillfredsställer på djupet och många unga stänger ner nätet vissa perioder.

Psykologen Viktor Frankl hade rätt när han hävdade att ”livet måste ha en mening”. Under sin tid i koncentrationslägren på 1940-talet konstaterade han att de som hade något att leva för, till exempel en tro, klarade sig bättre i mötet med ondskan. Det är så vi måste tolka de tecken som nu visar sig i samhället. Ungdomar ropar efter gemenskap, tro och sammanhang utanför den digitala världen, för att hitta svar på frågorna om livets mening och hämta kraft att möta de tuffa utmaningarna i livet.

Detta borde inte komma som någon stor överraskning. Personligen har jag länge hävdat att trenden kommer att vända mot ett djupare sökande, att de existentiella frågorna och sökandet efter Jesus på nytt ska komma i fokus. Likaså efterfrågan på gemenskap människor emellan där det goda samtalet tar plats. Kaffebarer och caféer blir mötesplatser istället för den anonyma nätgemenskapen.

I början av 2000-talet skrev statsvetaren Magnus Hagevi att en dragning åt sakralisering kunde skönjas. Eller uttryckt på ett annat sätt: ett ökat intresse för religion. Nu märks det tydligare. Majoriteten av svenskar tror fortfarande inte på det övernaturliga, men det sker en ökning och den sker i störst utsträckning bland unga.

Ett ökat sökande bland unga går tvärsemot vad tiden lär. Den unga generationen får tidigt lära sig att de själva är ansvariga för sina liv och själva måste välja väg, men det saknas väl utstakade riktmärken. Vuxenvärlden, som tidigare varit tydliga vägledare för den uppväxande generationen, har abdikerat från det ansvaret. Visst, den unga generationen måste få söka sina egna vägar, lära sig genom att både göra rätt och fel och göra uppror mot traditioner. Problemet är att vuxenvärlden har abdikerat från ansvaret att sätta upp vägledande riktmärken att ta sikte på när vägval ska göras.

Den kristna kyrkan står inför stora utmaningar. Vi måste våga tänka utanför boxen. Det finns en djupare längtan efter mening och struktur i livet. En del kommer att vända sig till gemenskaper, trossystem och kyrkor för att få rätt vägledning i livet. Det utmanar våra gamla ramar och tankesystem. Frågan är om kyrkan, den här gången, kommer att känna igen Jesus i den nya väckelsen, som rycker med sig en ung generation som inte känner till koderna och är bekanta med den gamla kyrkokulturen? Ska vi porta den nya väckelsen eller öppna för den?