Sverige är trots dåligt sommarväder ett fantastiskt land. Själv tillbringade jag och min familj några fina dagar i Småland och besökte bland annat Astrid Lindgrens Värld. Denna magiska plats väckte minnen från min egen barndom, men samtidigt märkte jag förändringens kalla vindar. Min femårige son verkade nöjd med upplevelserna, men den nostalgiska “Bullerby- idyllen” finns tyvärr inte längre, då allt har blivit modernare och kommersiellt. Den tuffa ekonomiska situationen i världen, som till stor del beror på Rysslands anfallskrig mot Ukraina, verkade dock lysa med sin frånvaro trots de många räntehöjningarna.

Ett glädjande besked för landets säkerhet, i en synnerligen orolig tid, med hot från arvfienden Ryssland och muslimska länder, är att vi blivit lovade ett raskt inträde i försvarsalliansen Nato. Detta latenta hot från Ryssland har funnits i generationer, men har nu blossat upp på nytt. Den svenska regeringen, med statsminister Kristersson (M), utrikesminister Billström (M) och försvarsminister Jonson (M) i spetsen, har gjort allt i sin makt för att å ena sidan förmå Erdogan och Orban att släppa in oss i Nato samtidigt som de försöker värna den svenska yttrandefriheten.

De många koranbränningarna har skapat debatt. Frågan många ställer sig är om det är yttrandefrihet att skända heliga skrifter och bränna böcker? Någon lär ha uttryckt det som: “Att skriva en bok är yttrandefrihet, inte att bränna den.” I en öppen och fri demokrati måste dock olika åsikter få komma till tals och yttras på den fria debattens torg, som till varje pris ska värnas. Nu vill regeringen se över ordningslagen för att om möjligt förbjuda skändning av Koranen. I mångfaldens namn får vi hoppas att denna utredning även inkluderar Bibeln och kristnas yttrandefrihet och rätt att värna sin tro och sitt kulturarv i dagens och framtidens Sverige. De länder som nu hotar att genomföra terrordåd mot svenska intressen eller på svensk mark ska tappa allt bistånd omedelbart.

Utrikesminister Tobias Billström har tillsammans med statsministern unisont och i falsett fördömt sverigedemokraten Björn Söders uttalande om Pride. Det är som sagt viktigt att alla i en fri demokrati får uttrycka sin åsikt, så även den djupt konservative Björn Söder. Den tidigare vice talmannen har gjort sig till talesperson för de många som inte, likt statsministern och utrikesministern, villkorslöst vill dansa den dekadenta dansen kring prideflaggan och delta i det jippo Pride blivit. Statsministern flaggade även med den sexfärgade pridefanan från Sagerska palatset, något han “stolt” visade fram för världen på Facebook. Bilden torde vara ett montage då statsministerns ben saknades på bilden. Frågan man ställer sig är om detta är ett illa gjort photoshoppande, vilket är synnerligen pinsamt, eller om vi har en statsminister som inte helt vuxit i kostymen.

Att alla människors lika värde ska värnas är en självklarhet i vårt land, tack och lov, men människovärdet sitter kanske inte i att alla ska tvingas dansa på gator och torg under en sexfärgad pridefana eller tillåta dragqueens att läsa sagor för våra barn.

Ett fritt och öppet samhälle ska värnas, där både Björn Söder får framföra sin åsikt och pride-lobbyn sin, och sedan ska folket i fria val avgöra vilka åsikter som ska styra vårt lands lagstiftning. Att tysta varandra är inte demokrati, det är dess motsats, och rädslan för att bli emotsagd visar ofta att lobbyisterna inte har det stöd i opinionen som de ofta ger sken av i media. I USA kallas detta fenomen för “Den tysta majoriteten”, som tiger medan aktivisterna dansar på gator och torg.