Ifrån fängelset uppmanar Paulus sina läsare att alltid vara glada. Han levde i en tid då många kristna avrättades för sin tros skull. Även han avrättades. Han säger till dem att de ska tänka på det som är verkligt sant och äkta. På det som är värdigt och hedervärt. På allt som är rätt och rent. På allt som är älskvärt och lovvärt. Tänk på sådana saker!
Hebreerbrevets författare skriver: ”Tänk på Jesus som har uthärdat sådan fiendskap mot sig själv från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet.” Bibeln uppmanar oss att tänka på det ”som är där ovan.” Men inte för att vi ska bli dagdrömmare eller tappa kontakten med den verklighet vi lever i. Det finns inga enkla lösningar på livet. Att ljuga om det har ingen bärande kraft. Vi uppmanas att vara ärliga om livet, på gott och ont.
Gud blundar inte för mänskligt lidande. Ändå säger Bibeln att det bästa ligger framför oss. Bortom tid och rum. Det låter kanske som en klyscha, men det är ingen tom fras eller ett nött slagord och det fråntar oss inte ansvaret att göra vad vi kan för att lindra nöd, här och nu. Bibeln påminner oss ständigt om att lyfta blicken. Vi har ingen klar bild om framtiden och vad som väntar oss i kommande dagar, men idag lovar Herren att hjälpa.
I det lilla samhället där jag bor hör jag ofta klangen från kyrkklockan. Ljudet får mig alltid att lyfta blicken. Kyrkklockans historia går långt tillbaka, och bevisligen började den flitigt användas under 500-talet. Syftet var framför allt att kalla till bön. En påminnelse om reflektion och eftertanke.
1850 skrev den engelske poeten Alfred Tennyson dikten som på svenska fick titeln Nyårsklockan. Översättningen till svenska från originalet är mycket fri och översättares och tolkares egna, kreativa känslor är tillagda eller borttagna. I originaltexten efterlyses ”renare lagar” och den sista strofen, som handlar om den ”väntande Messias”, läses inte mera i den svenska nyårsceremonin. Där finns flera omskrivningar och borttaganden från den ursprungliga lyriken. Kanske lite typiskt för vår tid. Vi stryker det som inte passar.
När Bibeln talar om att det bästa ligger framför, så är det löftet knutet till Messias, han som en gång föddes i Betlehem och ska återvända till Jerusalem för att sätta sina fötter på Olivberget. Löftet om att livet på jorden inte är allt har burit kristna att uthärda hemska lidanden genom årtusenden. När Paulus skriver Efesierbrevet i Bibeln sitter han också i fängelse. Han ber om att de som han skriver till ska be för honom, att ordet ska ges till honom när han öppnar sin mun, så att han frimodigt kan berätta om Jesus.
Det handlar inte om att fly från svårigheter, orättvisor och problem. Bibeln kommer inte med enkla lösningar på livet. Jesus säger rakt ut att här i världen får vi lida. Han säger också: ”Men var vid gott mod, för jag har övervunnit världen!”
I rapporter, bland annat genom Open Doors, får vi berättelser från Mellanöstern om människor som tar emot Jesus, vilket för många leder till förföljelse, fängelse och även död. Ändå fortsätter människor att komma till tro. Trots etniska, politiska och religiösa konflikter möts före detta muslimer, och numera, på Kristus troende judar, för att be. Tillsammans med dem får vi stå.
Jag har ingen kyrkklocka att ringa i, men jag är övertygad om att inga onda makter eller militära hot är mäktigare än Guds bedjande armé.
Om du verkligen vill göra en skillnad för den värld du är en del av, lyft blicken högre än till dem som ropar högst. Tänk på det som är där ovan.
