Det var väldigt soligt väder och det kom att prägla dagen. Vårt arbete hade utförts vid ett bord i kyrkans trädgård och lunchen intogs på en uteservering på en av stans restauranger. När man har genomlevt en lång svensk vinter är behovet av solljus stort.

Efter lunchen skulle vi fortsätta att samtala och jag fick snabbt en snilleblixt: ”Varför fortsätter vi inte vårt samtal vid glasskiosken nere i stadsparken?”Det tog inte lång tid för min kollega att säga ja till det förslaget. Vi satte oss på en bänk i solen och där blev vi sittandes ett bra tag.

Nu kanske du undrar varför jag delar med mig av det här? Jo, det beror på en kommentar som jag fick några dagar senare av en församlingsmedlem: ”Du ser lite solkysst ut.”Det var en kommentar som syftade på att jag hade dragit på mig en del färg. Jag insåg att det berodde på alla timmarna som jag hade suttit i solen den där dagen. Det märktes.

Ändå hade jag inte gjort något mer än att utsätta mig för solljus. Jag hade arbetat som vanligt, ätit lunch som vanligt och i stort utfört mina dagliga sysslor som jag brukar. Den enda skillnaden var att jag hade gjort det utomhus där jag var exponerad för solens ljus.

Det fick mig att reflektera lite kring min relation till Gud. Jag bär likt många andra på en längtan att återspegla Gud. Att han skulle vara lika synlig i mitt liv som min nya solbränna, och kanske finns det likheter mellan dessa saker. Jag fick min bränna genom att utsätta mig för solen. Jag gjorde varken mer eller mindre än att placera mig i solljusets väg. Det krävdes ingen större insats utom att flytta mitt arbete från mitt instängda kontor ut i solen.

På samma sätt som det märktes att jag hade varit solen märks det när människor har varit med Gud. Jag tänker ofta på en kvinna som brukade komma på bönesamlingar i en kyrka där jag arbetade. Hon var väldigt timid och gjorde inget större intryck av sig – tills hon började att be. När hon bad var det som att hon talade med Gud ansikte mot ansikte. Det märktes att det var något annorlunda med henne. Det finns säkert människor som har utmärkt sig i ditt liv också, sådana som man bara vet att de har med Gud att göra. I Bibeln läser vi om Mose:

När Mose sedan kom ner från Sinai berg och hade med sig vittnesbördets båda tavlor på vägen ner, visste han inte att hans ansiktes hy strålade efter att han hade talat med Herren. Aron och alla Israels barn såg Mose, och se, hans ansiktes hy strålade. Och de var rädda för att komma nära honom. Andra Moseboken 34:29-30 Mose hade varit på berget Sinai i 40 dagar för att samtala med Gud. När han kom ned från berget lyste hans ansikte. Lika tydligt som mitt solkyssta ansikte vittnade om min dag i solen, visade Mose lysande ansikte om att han varit med Gud. Allt han hade gjort var att exponera sig för Gud. Han hade ställt sig i Guds ljus och låtit det prägla honom på ett sådant sätt att alla kunde se det.

Vi behöver inte komplicera livet med Gud så mycket. Det räcker med att vara i hans närvaro för att ditt liv ska färgas och präglas av honom. Vårt ansvar är att se till att vi kliver ut i hans ljus, hans närvaro; då kommer folk att se honom i våra liv. Vad som än står på din agenda idag, varför inte göra det tillsammans med Gud? Det kommer att synas på dig och ditt liv blir ett vittnesbörd. Bli solkysst av Gud.