Nedanför scenen stod mannen med tårar på kinderna. Han kom direkt fram till mig, räckte mig handen och frågade: ”Vilka är ni?”och: ”Jag har aldrig tidigare fått en så fin presentation av mitt företag som ni just gav.”Vi presenterade oss som pastorspar i en av stadens frikyrkor och berättade att vi var relativt nya i stan. Mannen frågade mig om vi kunde ha ett lunchmöte nästa vecka, jag bejakade inbjudan och vi gjorde upp om en tid.
Nu satt vi där på lunchrestaurangen med maten på bordet. Jag hann inte ens ta första tuggan innan han öppnade och började berätta sin story: ”Jag var också en kristen en gång, men är det inte längre. Jo, jag har kvar min tro på Gud, men en besvikelse kom in i mitt liv som gjorde att jag tappade allt.””Vad hände?”frågade jag och han fortsatte med att berätta att han var förlovad med en vacker kristen flicka. ”Vi var något år yngre än trettio och delade livet och tron tillsammans. Hon brann för Gud och vi hade det så bra. Men så kom cancern och slog till i hennes liv. Vi trodde på Gud och bad ivrigt om ett helande, men så blev det inte. Hon dog. Jag sörjde henne djupt.
I min förtvivlan sökte jag upp en av stadens pastorer för att få hjälp med besvikelsen”, fortsatte han. ”Jag hoppas att du fick den hjälp du sökte”, fyllde jag i. Han tittade sorgset på mig och svarade: ”Nej, tyvärr.””Vad hände?”frågade jag. ”Jo”, sa han, ”pastorn talade om för mig att det var vårt eget fel att min fästmö dog, därför att vi levde i synd, så jag lämnade både Gud och kyrkan.”I min förtvivlan över hur han blivit bemött, sträckte jag mina händer över bordet och tog tag i hans, tittade honom djupt i ögonen och sa: ”Från djupet av mitt hjärta ber jag dig om förlåtelse å kyrkans vägnar för det sätt som du blivit behandlad. Som Herrens tjänare löser jag dig från smärtan som orsakades av pastorn.”Där satt vi, mitt i lunchrestaurangen, med tårarna rinnande nedför våra kinder och mötte Gud. Ett Gudsmöte som ledde till att den medelålders mannen hittade tillbaka till en kärleksfull Gud.
