Jag känner återigen passion för att odla och skapa. De flesta upplever säkert som jag att det börjar pulsera liv igen efter en lång, grå vinter.
Pingsthelgen, då den helige Ande föll över jorden, infaller just nu – en tid som kallas passionstid eller hänryckningens tid. Anden som uppfyllde lärjungarna och de övriga etthundratjugo personerna som befann sig i rummet fick del av en ny andlig dimension. De började tala nya språk som de inte lärt sig på naturlig väg och uppfylldes av ny passion över budskapet om Jesus. Lärjungen Petrus som förnekat Jesus, han som förtvivlad gråtit över sitt misstag, predikade nu så passionerad och övertygad att tretusen människor kom till tro.
För ett antal år sedan skrev jag en sång med titeln ”Brinnande”som fortfarande betecknar den bön och drivkraft jag har, att alltid vara passionerad för livet och för Jesus. Ibland falnar den drivkraften och livet blir grått precis som den långa vintern kan vara. Hjärtat blir tomt på värme och intensitet och framtiden känns inte spännande. Då måste jag återvända till platsen där jag kan hitta tillbaka. Den helige Ande lämnar oss aldrig, men vi måste bjuda in honom och erkänna vårt beroende av att återigen fyllas. Passionen för livet och för Jesus får lite olika ansikten allteftersom tiden går. Den unges passion har ett ansikte och den vuxna människans passion har ett annat, men det går att brinna hela livet.
Låt aldrig lågan bli så flämtande att den slocknar. Den helige Ande är nära oavsett hur du känner det. Öppna din mun och be honom fylla dig en gång till så att passionen återvänder. Den helige Ande liknas vid levande vatten, eld och olja. Jesus talar om en källa som finns inom varje troende. Denna källa behöver fyllas på och vara som ett källsprång ur oss. Den är inte beroende av känslor, den kan börja flöda ur dig när du vill. Lär dig att hitta till den genom att börja be och tacka för att den finns inom dig. Då kommer vattnet att tända elden och ge dig olja, energi att brinna.
