Felix Engström välkomnar mig till Märsta. En trevlig och artig person med förkärlek till sport som gått genom helvetets eld och kommit ut som en frälst människa.
Vi tar en fika ute vid Steninge Slottsby, några stenkast bort från det Taube-ägda Steninge Slott, en solig sensommardag. Den idylliska platsen med dess lummiga omgivning var väl vald av huvudpersonen själv för ett avspänt, avklätt och berörande samtal om barnatro, frälsning och livskamper.
För många är Felix Engström ett välbekant ansikte genom hans yrke som frilansande skådespelare. På meritlistan finns bland annat kriminalfilmerna om journalisten Annika Bengtzon, och tv-serier som Svensson, Svensson och Rederiet när det begav sig.
– Jag är inte så frilansande längre, påpekar Felix när intervjun väl sätter i gång. – Men det är klart att skådespeleriet alltid finns i bakhuvudet.
Sedan en tid tillbaka har yrkeslivet skiftat fokus. Teater- och filmvärlden har alltmer bytts ut mot socialt arbete.
– Jag har fast tjänst och jobbar med brukare, som man säger. Utöver det är jag och min fru familjehem. Vi har två barn hos oss som ska vara här tills vidare, säger Felix.
Att engagera sig i socialt arbete ligger till grund för Felix egna upplevelser och erfarenheter, i kombination med en genuin vilja att hjälpa socialt utsatta.
Avgrundsdjup depression
Vi börjar från början. Barndomens otrygghet som fick Felix att ta de första stegen närmare Gud. Han berättar öppenhjärtigt och ärligt om sin bakgrund och det liv han en gång levde, och genomlevde.
– När jag var liten var jag ganska utsatt och otrygg. Då bad jag till Gud. Jag vet inte varför, men jag gjorde det. När jag blev lite större hängde jag med mina dryckespolare. Vi drack och betedde oss på ett otrevligt sätt. Dagen efter hade jag alltid ångest över mitt beteende. Ibland försökte jag prata livsfrågor med dem och förklara att man faktiskt kan tro på Gud, men blev utskrattad.
Det var när relationen till dåvarande kärleken gick i kras som Felix redan ostabila liv fick sin definitiva käftsmäll. Ett hårt slag som drev honom mot ett liv i konstant mörker.
– Jag och min käresta på den tiden fick två barn. När det äldsta barnet var tre år kände hon att hon var färdig med vår relation. Där och då gick jag ner i en avgrundsdjup depression. Jag fortsatte att jobba som skådespelare och mådde sämre och sämre, drack ganska mycket och träffade alldeles för många människor som inte hade mitt kön. Det blev bara en djupare och djupare grop. Jag avskydde mig själv, helt enkelt, berättar Felix med allvarstyngd ton.
Kyrka blev vändpunkt
När botten nåddes och Felix var som djupast i den negativa spiralen anades en ljusning. Ett besök i kyrkan skulle komma att bli en inkörsport till ett nytt och bättre liv.
– Tio år efter separationen hamnade jag i en frikyrka för första gången. Jag hade vid några tidigare tillfällen besökt Svenska kyrkan, men kände att jag aldrig fick någon riktig föda där, säger han och fortsätter:
– Inne i frikyrkan hörde jag en predikan rakt ur Bibeln om äktenskapet mellan man och kvinna. Det som jag alltid har längtat efter. Det var för mig helt sensationellt.
Felix blir märkbart lyrisk när han återberättar om predikan, och beskriver den stämning som rådde i kyrkan och människorna i den.
– Allt det där talade till mig. Jag tänkte att det här är något jag inte kan släppa. Och det har jag inte gjort.
Kyrkobesöket blev en personlig nystart på olika sätt för skådespelaren. Några månader efteråt lät han döpa sig. Ytterligare en tid senare träffade han sin nuvarande fru, som också är kristen.
Vill ge stöd tll unga
– När jag var nere i det värsta bestämde jag mig för att inte ta emot A-kassepengar. Då började jag jobba på boendehem och sedermera som vikarierande skötare på BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin) på Södersjukhuset, parallellt med skådespeleriet.
Tanken att vara familjehem väcktes hos Felix efter det han upplevde som skötare. Han bevittnade där att det finns många unga som far illa och som behöver hjälp och stöd.
– Vi ville få en mening i vårt liv. Att ge stöd och en trygg uppväxt till unga, säger Felix.
Paret genomgick en utredning gällande att bli familjehem, och på den vägen är det.
– Det är min fru som är själva navet, men vi jobbar tillsammans. Hon är fenomenal på det som jag inte kan. Jag lär mig av henne hela tiden, säger Felix och tillägger:
– Det är en välsignelse och ett betydelsefullt jobb. Sverige behöver många, många fler familjehem.
Hemlig monolog
Felix ser med tillförsikt på tiden som ligger framöver, och har planer på att återuppta skådespeleriet i egen regi.
– Jag har under ett års tid funderat på att skriva en monolog utifrån en biblisk person, berättar Felix, utan att avslöja vem det rör sig om.
– Tanken är att turnera runt i Sverige, till de ställen som vill se den.