Under tonåren växte det fram en gudstro hos Caritha Anderius, genom konfirmationen och kyrkans ungdomsverksamhet. Hon hittade en gemenskap. De åkte på läger och hon uppskattade sina ledare. Men det talades inte om att man kunde ha en personlig relation med Gud och hon läste inte Bibeln på egen hand.

– Jag har bara positiva minnen från den tiden, säger Caritha.

Hon tog studenten, började arbeta inom restaurangbranschen och kom in i nya bekantskapskretsar. Det hände mycket och uteliv och alkohol fick en ganska central plats i hennes liv.

– Jag gled ifrån tron. Jag var inte så fast förankrad, berättar Caritha.

Livet rullade på och hon träffade sin blivande man som 19-åring, fick barn och utbildade sig till lärare.

Sökte mening

I 30-årsåldern saknade Caritha en djupare mening i livet. Det fanns ett hål i hennes inre som hon ville fylla på något sätt. Hon har alltid haft en andlig sida och började orientera sig in i new age-världen. Under en tioårsperiod sökte och praktiserade hon inom new age, men gick inte så djupt in i det.

– Det var lite stenar, yoga, föreläsningar och böcker. Jag längtade efter någonting som skulle göra mig lycklig.

Caritha började få en osund kontroll över vad hon åt och hon tränade mycket; det utvecklades till ätstörningar. Dessutom fick hon kickar av att shoppa, så det blev många inköp på kredit och avbetalningar. Skulderna växte.

Sökte hjälp

I 40-årsåldern sökte Caritha hjälp hos tolvstegsprogrammet för sina ätstörningar. Det talades om Gud som begrepp, att man kunde räkna med någon högre kraft i livet. Caritha jobbade med sig själv på olika sätt. Hon bad om förlåtelse till människor hon sårat.

– Jag fick hjälp där och kände mig mindre ensam i mina problem.

Gick Alphakurs

För tio år sedan skilde sig Caritha och maken. Hon gick ner sig psykiskt och led av mycket ångest. Ätstörningarna nådde extrema nivåer.

– Jag tror aldrig jag mått så dåligt i hela mitt liv. Det var förfärligt.

Caritha nätdejtade och träffade en man som berättade att han var kristen. Hon funderade och tänkte att om de skulle bli ett par så behövde hon också bli kristen. Hon kom att tänka på Alphakurser, grundkurser i kristen tro, som hon hade hört talas om tidigare. Efter en sökning på nätet hittade hon en kurs i Svenska kyrkan i hemstaden Kungsbacka som hon påbörjade.

När hon kom till kyrkan var det som hon hörde inom sig: ”Nu kan du sluta leta – nu har du kommit hem.”

Under kursen kände Caritha att hon kunde ställa sina frågor och att de togs emot seriöst. Hon fick en andaktsbok av en diakon och hjälp att komma igång med sin egen bibelläsning.

– Det var jättebra. Det var låga trösklar.

Följde med till Israel

Församlingen arrangerade en Israelresa. Predikanten och musikern Simon Ådahl skulle följa med tillsammans med sin parhäst Örjan Armgren. Caritha var sugen på att följa med men var tveksam till att hon hade råd. ”Om det är meningen att jag ska följa med så kommer Gud att lösa det”, tänkte hon.

Caritha läste Simon Ådahls självbiografi ”Den oväntade resan”. Boken fick henne att tänka i nya banor och tron växte. Men hon hade svårt att tro att Gud älskade just henne.

Då fick hon ut försäkringspengar för en stulen cykel som täckte upp halva resans kostnad, och hon lyckades spara ihop till den andra halvan. Hon var förväntansfull inför resan, men hon var rädd att Simon Ådahl skulle tala profetiskt till henne och att det skulle bli något dömande. Hon hade läst om den profetiska gåvan i hans bok.

– Det skulle bli spännande att få besöka platserna det står om i Bibeln.

Bön för helande

Första dagen i Israel hamnade Caritha jämte Simon Ådahl vid lunchen och han profeterade till henne.

– Det var jättestarkt och inte farligt alls.

En kväll, när de var i ett hotell vid Döda havet, skulle de ha en samling och be för helande till ande, kropp och själ. Caritha var orolig och tänkte att det är ”nu eller aldrig”.

– Jag hade en jättekamp hela den kvällen.

När kvällen led mot sitt slut sa en kvinna till Caritha: ”Vi går inte härifrån förrän vi bett för dig.”Caritha satte sig på en stol och de bad och profeterade för henne. Hon tog emot och grät.

– Jag kapitulerade för Gud, det var mitt frälsningsögonblick.

Ett nytt liv började

Caritha kom hem till Sverige som en ny människa. Hon var hungrig på Gud och gick till olika kyrkor och åkte på konferenser. Hon fick se Gud vara verksam på ett sätt hon aldrig upplevt tidigare.

Hon lärde känna folk i rörelsen Hope for this nation, och gemenskapen med dem blev till stor betydelse. Hon gick möta Guds faderskärlek och lärde sig om tillbedjan och att bara få vara i Guds närvaro.

– Jag gick på moln i ett halvår. Oro och ångest försvann, det blev en jättestor skillnad.

Döpte sig i havet

På Nyhemsveckan fick hon höra om troendedopet. Hon var döpt som bebis men fick en stark inre maning till att döpa sig som troende. Hon fick höra att Simon Ådahl skulle komma till Vallersvikskyrkan, några mil från henne, så hon kontaktade honom om dop där i havsviken.

Caritha döpte sig där på samma plats som det första baptistiska dopet i Sverige ägde rum 1848. Hon hittade sedan sitt andliga hem i Pingstkyrkan i Kungsbacka.

– Gud har upprättat min identitet. Skuld och skam har han lyft av mig.

Idag kan hon säga att hon är fri från ätstörningarna, som plågade henne under många år. Helandet har varit en process. Gud har helat bit för bit.

Livet har sina upp- och nedgångar, men Caritha vet var hon har sin trygghet och vart hon kan vända sig. Hon har fått se sina familjerelationer förbättras väldigt mycket.

– Även om jag faller så är Gud där. Jag har en helt ny grundtrygghet.