Ann-Mari Öhlin: – Jesus sträckte sin hand mot mig

– Mina föräldrar är missionärer i Argentina men jag och ett av mina syskon är födda i Sverige. De tre övriga syskonen är födda i Argentina, säger Ann-Mari.

Hon föddes i Uddevalla men när hon var tre månader åkte familjen till Argentina på missionsuppdrag. Under hela Ann-Maris uppväxt levde familjen tre år i Sydamerika och ett år i Sverige.

– Hela min uppväxte åkte vi fram och tillbaka mellan Argentina och Sverige, berättar hon.

Tacksam över uppväxten

På frågan hur hon upplevde en sådan uppväxt svarade Ann-Mari att hon som vuxen är tacksam över att hon fått resa och se så mycket.

– Jag fick redan som barn se stora skillnader när det gäller levnadsstandard och se hur mina föräldrar hjälpte många som hade sociala och materiella behov. Jag har sett olika samhällsklasser och fått en förståelse för hur världen ser ut. En stor fin kunskap.

Under uppväxten i Argentina har Ann-Mari fått se hur människor blivit välsignade genom missionsarbetet. Hon beundrar sina föräldrar som levde för att predika evangeliet, inte bara med ord utan i handling.

– Det är klart att det finns nackdelar också men så är det med allt. Hos oss kunde telefonen ringa när som helst under dagen, och när som helst kunde det knacka på vår dörr. Jag fick byta skola minst sju gånger och det var svårt att lämna vänner, men jag känner att välsignelserna täcker över allt som inte var så jättebra.

Frälst och helad som barn

Ann-Mari berättar att hon tog emot Jesus i sitt hjärta när hon var barn och ville följa honom. När hon var åtta år döptes hon i Pingstkyrkan i Uddevalla.

Vid ett tillfälle när Ann-Mari var barn hade hon fått vårtor kring munnen som inte ville gå bort.

– Vi gick till en läkare som sa att de skulle operera bort vårtorna men att det kunde bli fula ärr. Då sa min mamma att hon inte ville det. Hon sa att hon skulle be för mig istället.

Mamma bad och vårtorna försvann. Ann-Mari tackar Gud för bönesvaret idag eftersom operationen kunde påverkat hennes ansikte och kanske också hennes självförtroende. Hon är tacksam att Gud svarade på mammans bön.

– När jag var med mina föräldrar i Argentina blev jag söndagsskollärare när jag var 14 år. Jag var engagerad i allt som hade med Jesus att göra. Vi hade en teatergrupp och en dansgrupp som jag var med i.

Trosfunderingar och Jesus-möte

Under senare tonåren var det många runt Ann-Mari som slutade tro på Jesus. Hon började ifrågasätta sin tro och hade många funderingar. Hon ville tro och sökte Jesus men var i en trosprocess.

– Jag tror att han sökte mig också, jag vet att han sökte mig.

När Ann-Mari var 20 år flyttade hon till Sverige och bodde hos sin moster. Det var hennes uppgift att en gång per vecka städa lägenheten. Vid ett tillfälle när hon stod på toa och städade kom Jesus.

– Det kändes som att det kom vatten över mina fötter och vatten runt omkring mig. Som i en vision såg jag att Jesus kom fram till mig. Jag kunde inte se hans ansikte men jag visste att det var Jesus och han sträckte sin hand mot mig. Det var då som jag förstod att jag var en syndare.

Ann-Mari grät och tänkte, “jag som är så oren, kan jag vara värd att vara älskad av en sådan som Jesus”. Det var som att hon förstod det som hon behövde förstå just då.

– Jag ville tro, men jag behövde denna upplevelse i min relation med Jesus. Detta stärkte min tro och jag berättade om vad jag upplevt för min moster och för min mamma.

Bad om en man

Senare när Ann-Mari stod i duschen bad hon till Gud om en man. Efter ett tag träffade hon en kille på en kristen julfest i Sverige, men hon ville vara säker på att det var den man Gud hade planerat för henne.

– Jag sa till Gud: Om han frågar om han får vara ihop med mig på en gång kommer jag veta att han inte är från dig, men om han säger att vi ska lära känna varandra och vara vänner först vet jag att han är från dig.

När sedan Andreas frågade Ann-Mari om de skulle ses och prata blev hon först tyst eftersom det var precis så hon bett. Andreas hade också talat med Gud om hur han ville att det skulle gå till. Också han fick svar på sin bön.

– Det bästa var att vi var vänner. Vi kunde be tillsammans och känna om vi passade ihop.

Ett år i Argentina

När Ann-Mari var 22 och Andreas 20 gifte de sig i Argentina. 2024 har de varit gifta i 15 år. När de hade fått sina två första pojkar bodde de i Argentina i ett år tillsammans.

– Vi hjälpte till i en indianby där mina föräldrar jobbar. Vi reste och fick se saker tillsammans. 2017 kom vi tillbaka till Sverige och nu känner vi att vi ska vara här medan barnen växer upp.

Känner du dig svensk eller argentinsk?

– Mitt starkaste språk är spanska så på det sättet är jag argentinare, men när jag var 20 år bestämde jag att jag skulle bo i Sverige. Nu har jag fått barn och familj så mitt vuxenliv är i Sverige. Det är både och.

Ann-Mari har fått användning för sin kunskap i spanska och jobbar som spansklärare på gymnasiet. När hon var gravid med sitt tredje barn fick hon väldigt ont i ryggen och hade svårt att gå i trapporna på skolan där hon jobbade.

Helad i ryggen

– Jag var i mitten av graviditeten när jag ringde till min mamma och sa, “snälla be för ryggen, jag har så ont”. Själv bad jag,“snälla Gud kan du hela min rygg”. Det gick en tid, men vid ett tillfälle gick jag till kyrkan.

När hon kom dit var det två unga killar som inte brukade predika i kyrkan som agerade i mötet. En av killarna sa att han kände att Gud ville hela någons rygg. Ann-Mari gick direkt fram till dem.

– Jag visste inte om det var till mig, men jag tänkte att om Gud vill kan han hela mig. De bad för mig, men jag kände ingenting just då. När jag sedan skulle gå till jobbet nästa dag hade jag inte ont längre. Jag kunde jobba ända tills det var dags att gå på mammaledighet.

Nu är hon mammaledig för fjärde gången och konstaterar att hon behöver Jesus varje dag för att överleva. Barnen är inte särskilt stökiga, men med fyra pojkar upplever hon att det är utmaningar hela tiden.

– Varje gång jag inte vet hur jag ska göra springer jag till Jesus. Då brukar jag få ett ord jag kan säga till barnen eller en tanke på något jag kan göra med dem. Varje dag känner jag att Jesus är med mig, säger Ann-Mari.