Hans har tjänat Gud i 50 år

– Allt handlade om mitt möte med Jesus två år tidigare där jag blivit frälst; då upplevde jag en stark kallelse att bli pastor, berättar Hans Marklund.

Han arbetade med den öppna gården i Borås som välkomnade ungdomar på eftermiddagar och kvällar alla vardagar i veckan.

– Det var jättespännande att möta många ofrälsta människor. Det var det jag brann för mest, men det var också en tuff miljö, eftersom det var många missbrukare som kom, fortsätter Marklund.

Det blev en nyttig skola där Hans fick göra sin predikodebut. En debut han var mycket nöjd med, men en åhörare gav annan respons.

– En äldre dam tyckte predikan blev för kort och sa: ”När du ändå är här kan du väl ta den en gång till.”

Året därpå gavs mer utrymme till att undervisa och hålla enkla bibelstudier, nu som ungdomsledare i Korskyrkan.

– Många unga blev frälsta, andedöpta och flera av dem är församlingsledare idag.

Gifte sig med Eva

Efter att han prövat på ungdomsledarrollen i två år gick flyttlasset till Missionsförbundets missionsskola på Lidingö. När första terminen var avklarad blev det giftermål med ungdomskärleken Eva.

– Det var trettondagsafton i en snöstorm, men det gick bra till slut.

De tre åren på missionsskolan var utmanade då det började komma in liberalteologi i undervisningen.

– Det var tre roliga, men tuffa år.

Den liberala undervisningen sporrade till intensiv bibelläsning. Hans och Eva gick upp tidigt varje morgon och ägnade en till två timmar åt att studera Bibeln.

– Jag lärde mig att ha en ännu mer personlig relation till Guds ord och en rutin att läsa Bibeln och be.

– Eva läste sin Bibel och jag läste min. Något hände i vår relation när vi tog så mycket tid till det. Det har vi haft nytta av hela livet.

När studierna var avklarade blev Eva och Hans tjänsteplacerade i Sunne med huvuduppdraget att ta hand om ungdomarna. Pastorn i Sunne lärde dem att fördjupa bönelivet – något som behövdes då ungdomarna var få.

– Vi listade tio namn på varsin bönelista. Fem av dem var barn till församlingsmedlemmar och sedan var det några andra ungdomar. Vi fick leda alla 20 till frälsning. Sedan rulllade det bara vidare och blev ett stort ungdomsarbete.

Längtan att resa

Efter tre år i Sunne blev de föreståndare och huvudpastorer för en missionsförsamlingskrets utanför Alingsås. Men hos Hans hade längtan väckts efter att få resa som evangelist. Därför sa de upp sig i juni 1984 för att börja frilansa.

– Jag hade kallelser till en mötesserie i juli och augusti, sedan visste jag inte mer. Det var som att gå ut på vattnet. Serien fick ett stort genomslag och pågick i fyra veckor med jättemånga frälsta. Det ena gav det andra.

Under en tioårsperiod, 1984-1995, reste Hans på heltid. För att det skulle fungera behövdes en stabil och trofast medhjälpare. Något han har i Eva.

– Eva är otroligt trygg, stabil, väldigt positiv och jämn i sin karaktär och i sin läggning. Hon är inte den personen som går upp och ner. Samtidigt är hon jämn och fast i sin övertygelse och tro.

– Hon har varit väldigt lojal mot mig. Det är jag som varit ute och härjat på kampanjer och hon har varit hemma och tagit marktjänsten. Det byggde på ett gemensamt beslut, men hon har varit en otrolig klippa.

I perioder då Hans varit sliten på grund av för mycket arbete har Eva funnits där med sin trygghet, fasthet och stabilitet.

– Det hade inte fungerat utan henne. Sedan har vi tjänat tillsammans på många kampanjer, men under de intensiva barnåren gick inte det.

– Jag har två klippor i mitt liv; det är Jesus och Eva. En del kan tycka att vi är för tighta och att vi gör för mycket tillsammans. Det skäms jag inte alls för. Vi har alltid tjänat Gud tillsammans.

Sedan Hans kom till tro har han haft en hunger och längtan efter Jesus.

– Jag hade aldrig kunnat hålla på så som jag gjort om jag inte haft en grundläggande relation med Jesus. Han är det centrala och kärnan.

Livets höjdpunkt

I mitten av 90-talet började kampanjmiljöerna ebba ut och Hans fick gå ner till att resa på halvtid. Den andra halvan gick till tjänst i Falun där paret Marklund startade en församling utifrån ett gatuarbete.

– Om jag ser tillbaka så är kampanjåren höjdpunkten i mitt liv och i min tjänst så här långt. Då var jag som fisken i vattnet.

Efter några år i Falun väntade pastorstjänst i Alingsås. De sa upp sig efter tolv år för att dra vidare till Uppsala. Samtidigt beslutade de sig för att inget skulle få gå före relationen med varandra eller med familjen; barn och barnbarn.

– Gud är så klart först. Vi har fortfarande tjänsten och kallelsen, men den får inte gå före våra relationer.

Hösten för fem år sedan fick de frågan om nya fasta tjänster, men nu i en outforskad bransch. Koncernchefen för Inblick ringde upp Hans och erbjöd arbetet som chefredaktör.

– Det var en sådan otrolig överraskning. ”Inte kan jag arbeta som det, mina språkkunskaper är begränsade, det är inte min grej”, tänkte jag först.

– Jag har en släng av dyslexi, som inte är konstaterad, men jag har förstått det i efterhand, just det här med det grammatiska och stavning.

Påverkar genom text

Efter viss övertalning lovade han att testa ett halvår och tog hjälp av stavningsprogram och kollegor.

– De som varit runt mig har varit generösa, tåliga och behjälpliga med att hitta vägar. Där får man lära sig att bara vara tacksam för hjälpen när man blir korrigerad.

Eva började skriva nyheter och vittnesbörd, samt krönikor som de båda var vana vid sedan tidigare. Efter de första prövomånaderna fortsatte uppdraget.

– Jag upptäckte hur roligt och utvecklande det är att skriva. Jag har alltid varit politiskt intresserad och nu fick jag en helt annan plattform; att tycka och tänka om mer än det andliga livet, som det politiska och vardagliga. Det är roligt att skapa och påverka genom text.

Hans stimuleras också av att ingå i ett arbetslag där fler är involverade i processen att göra tidning.

– Att arbeta som evangelist eller pastor blir väldigt ensamt, och i vissa perioder kan man känna sig utsatt. På tidningen är vi aldrig ensamma om vi får kritik. Det är en stor skillnad.

I den utsträckning paret har kallelser reser de fortfarande. Det blir ungefär en gång i månaden.

– Vi tycker det räcker nu när vi har Inblick.

Tid med barnen

De är också engagerade i hemförsamlingen E-Church. Ändå finns tid för barn och barnbarn. Det betyder mycket för dem båda, men kanske extra mycket för Hans.

– Jag hade för lite tid för barnen när jag reste som mest. Om jag fått göra om livet, speciellt de intensiva åren, hade jag inte levt så intensivt för man tappar en del med barnen.

– Barnen har haft känslan av att pappa varit borta mycket och att Gudsriket har fått ta deras tid. Det har inte varit enkelt att hantera.

Sedan flytten till Uppsala har det skett ett helande i relationerna och Hans och Eva har fått revansch. Relationerna till barnen och barnbarnen har blivit stärkta.

– Vi har inte haft brustna relationer, men det har funnits bitar som varit trasiga och sårade. De år vi haft nu har gett så mycket kärlek och gemenskap. Det som varit sargat i kanten är helt idag och det är väldigt skönt.

Drömmen att dra ner på tempot ligger fortfarande längre fram, men paret har två andningshål. Det ena är hemma och det andra är i fjällstugan i Härjedalen.

– Hemma slappnar jag av genom att vara ute i naturen, i trädgården eller i mitt snickeri som jag håller på att bygga upp. I Härjedalen åker vi skoter på vintrarna, vandrar på fjället eller fiskar.

– Att röra sig i naturen och markerna är ett perfekt sätt att vara med Gud. Det ger så otroligt mycket till ande, själ och kropp. Man varvar ner och själen kommer in en vila.