Karins svaghet blev hennes styrka

– Under de här åren mådde jag bra, livet lekte. Men jag har alltid haft höga krav på mig själv, jag har svårt att göra något halvdant. Så vill jag också alla väl, gärna underlätta för andra. Bara alla andra mår bra, tänker jag. Jag klarar mig alltid.

Karin var full av energi och glädje, hon var snabb och effektiv och sa alltid ja när förfrågningar kom, även om kroppen skrek nej. Men efter tredje mammaledigheten hände något. Hon fick långdragna infektioner, sömnproblem, oro, värk, trötthet och huvudvärk. Självförtroendet och självkänslan gick i botten.

– Jag visste inte vad som var fel med mig, jag mådde verkligen inte bra. Jag bad den helige Ande om hjälp varje dag så jag klarade arbetsuppgifterna. Men året då stormen Gudrun kom eskalerade symptomen i kroppen. Mina flickor var små, jag ville vara en bra anställd och göra mitt jobb, men annandag påsk blev jag tvungen att besöka vårdcentralen.

Karin mådde allt sämre

Trots hjärtklappning, yrsel och illamående hittade man inga fel, så Karin fortsatte arbeta och ställa upp för alla andra. Och symptomen blev allt värre med svullna händer, läppar och fötter och trötthet. Hon orkade inte ta in intryck, ljud eller rörelser, blev lättirriterad och orkeslös.

– Jag var på akuten flera gånger och träffade alltid samma läkare. Jag tror det var Guds omsorg att jag fick samma läkare, för till slut förstod han att något var fel och så fick jag diagnosen stressreaktioner och blev sjukskriven en vecka.

Men i stället för att må bättre, blev Karin ännu sämre. Hon gick tillbaka till läkaren, som nu gav henne diagnosen utmattningssyndrom.

– Jag grät av lättnad över att äntligen få veta vad som var fel.

Men nu började en smärtsam resa, fylld av ångest där allt som Karin tryckt ner under ytan kom upp.

– Det var inte mycket jag kunde göra, jag fick hjärtklappning för minsta ansträngning. Niclas blev sjukskriven en månad vilket nog var Guds omsorg, för jag behövde ha honom nära. Jag mådde så otroligt dåligt. Allt var mörkt och ångestfyllt.

Gud visar omsorg

Under den här svåra tiden blev församlingen väldigt viktig för Karin och hennes familj.

– De bad för oss, kom med blommor, skickade kort, bakade bröd, bullar och färdiglagad mat. De visade verkligen sin kärlek och genom dem såg jag också Jesu omsorg om oss. Jag orkade ju inte vara mamma eller hustru som jag var förr, så deras hjälp var verkligen välkommen.

2006 fick Karin åka på en månads rehabilitering, därefter började hon arbetsträna. Det höll inte särskilt länge, 2009 blev hon åter sjukskriven. Hon testade att arbeta igen, men 2013 insjuknade hon på nytt, denna gång ännu värre.

– Kvällen innan min sista dag på arbetsplatsen hade ungdomarna i kyrkan en bön- och lovsångskväll. En kvinna bad för mig och fick ett tilltal som löd: Mitt barn, jag har dig och din framtid i min hand. Var inte rädd eller orolig, jag ska hjälpa dig.

Det tilltalet gav Karin nytt hopp och kraft att orka.

– Jag tänker ofta tillbaka på det. Gud vet vad vi behöver och jag tackar honom för kvinnans lyhördhet och mod.

Gud öppnar dörrar

Nu blev det ännu en tid av sjukskrivning och ett aktivt arbete med att lära sig ”tänka om”. När Karin gick på bibelskola önskade hon att någon gång i livet få arbeta i en församling och nu kom den längtan tillbaka. Genom sin pastor fick hon möjlighet att arbetsträna i församlingen och ett år senare fick hon lönebidrag av Arbetsförmedlingen att fortsätta sin tjänst.

– Jag upplevde hur Gud öppnade upp den här vägen på ett fantastiskt sätt. Där jag inte såg en väg, öppnade Gud en väg. För Gud är allting möjligt!

Karin kunde nu anpassa sin anställning, och mitt i hennes skörhet och stresskänslighet blev det en läkande miljö. Men trots detta blev hon återigen sjuk 2022.

– Då hade jag svårt att förstå varför Gud tillät mig bli dålig igen. Det kändes som om jag tampades med Gud. Efter många samtal och mycket bön avslutade jag min tjänst i kyrkan eftersom det var en alldeles för stor risk att jag skulle bli sjuk igen om jag gick tillbaka till tjänsten. Det var ett jobbigt beslut.

Gud kallar Karin och Niclas

Under samma period upplevde Karin och Niclas hur Gud uppmanade dem att använda musiken för att tjäna honom. De hade sjungit tillsammans förut så tanken var inte främmande, men nu kunde de inte förneka att Gud hade något mer för dem. De spelade in sin första cd och har sedan dess fortsatt sjunga tillsammans. De reser runt i olika församlingar och delar det Gud lägger på deras hjärtan. Karin talar också på kvinnofrukostar.

– Det känns starkt att få tjäna Gud tillsammans. Tiden i församlingen har format mig så jag lättare kan fortsätta tjäna Gud på det här sättet. Tänk, Gud vet vad vi behöver och leder oss på rätta vägar för sitt namns skull.

Karin har flera favoritbibelställen som burit henne genom de mörka åren som utbränd. Ett av dem är Filipperbrevet 4:13: Allt förmår jag i Honom som ger mig kraft. Detta har Karin verkligen fått uppleva stämmer.

Tjänst trots trasighet

– Nu har jag varit sjuk i 18 år med utmattningssyndrom. Det är ett tillstånd som jag alltid kommer att få leva med och hela tiden ta hänsyn till. Men jag vill tjäna Gud i den trasighet jag är och göra det jag kan för honom.

Ett annat bibelställe som betyder mycket för Karin är 2 Korinthierbrevet 12: 9-10: Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet. Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft ska vila över mig. Och därför gläder jag mig över svaghet, misshandel, nöd, förföljelser och ångest för Kristi skull. För när jag är svag, då är jag stark.

– Kan jag genom min livsberättelse hjälpa, trösta och ge hopp till andra människor, så vill jag göra det. Gud finns där för dig, han älskar dig och har en underbar plan och framtid med ditt liv. Han är vår klippa och han är densamme igår, idag och i evighet. Vi kan alltid lita på Jesus, vad vi än går igenom.

Karin trodde aldrig hon skulle kunna arbeta eller leva ett normalt liv igen, men hon hade fel.

– Gud reser mig upp igen och igen och igen. I Hebreerbrevet 13:5 lovar han att aldrig överge eller svika. Det har jag upplevt om och om igen. Han sviker aldrig.