Victor Ternvall: – Det var samme Jesus vid köksbordet som i kyrkan

Victor var alltid engagerad i menyn vid släktbjudningar och födelsedagar. Familjens inställning till mat var att det inte skulle vara svårt att laga god mat och göra fest av lite.

Mat är terapi

– Jag gillar både matlagning och bakning. För mig är matlagning lite terapeutisk eftersom jag håller på med musik och övning som tar tid. Då blir matlagning konkret och processen hjälper mig att skingra mina tankar. Mat blir också klar och smakar dessutom gott, säger Victor.

Under ett år jobbade Victor som kock på halvtid och lärde sig mycket, bland annat att jobba i ett organiserat kaos.

– Husmanskost är nog det jag gillar mest, men jag vill gärna utforska och lära mig mer om andra kök, men jag tänker att jag har ett helt liv på mig, säger 32-åringen.

Victor har alltid varit lovsångsledare och var under en period anställd i församling. Nu frilansar han som lovsångsledare och sångare.

– Jag är nyfiken och gillar ordning och reda. Jag har integritet och kan nog vara lite reserverad och inkännande. Andra säger om mig att jag är mjuk och känslig, men samtidigt vet jag vad jag vill, säger Victor Ternvall.

Naturligt med Jesus

Victor växte upp i en familj där pappa var pastor och mamma musikledare och pedagog. Under uppväxten blev han aldrig tvingad till tro eller tvingad att vara med på gudstjänster och samlingar.

– Det blev naturligt för mig att vara med i kyrkan; jag var med därför att jag ville. Jag fick se en tro som bär på hemmaplan, Jesus var densamme vid köksbordet som i kyrkan.

Victors upplevelse av att vara pastorbarn har formats av föräldrarna. Perioder av svårigheter som tog föräldrarnas fokus gjorde att hemmet inte kunde vara öppet för alla som många andra pastorshem kunde vara.

– Det fanns en viss brustenhet i hemmet som präglat mig, men jag har sett att tron bär.

Känslig för Gud

Victor berättar att hans egen Gudsupplevelse tog tag i honom när han var i 14-årsåldern. Då började han formulera en egen tro.

– Jag älskar Jesus och har nog alltid varit känslig för Gud. Jag har fått berättat för mig att redan när jag satt i vagnen kunde jag bli väldigt stilla när det var ett andligt skede. Jag tror att det har betydelse för det jag lever i idag, att jag redan som barn fick känna Guds närvaro.

Victor älskar att söndagsskola och ungdomsverksamhet finns men har själv aldrig hittat sin plats i barnverksamhet. Han satt i stället alltid med på den ordinarie gudstjänstens predikan. Det bästa han visste var att somna i kyrkbänken och vakna i bönebrus med den speciella atmosfären i rummet.

– Jag har brottats med min tro i perioder. Jag har ofta ställt frågan till mig själv: vad är det jag egentligen tror, vad är sant? Jag fattar inte allt, men jag vet att en dag kanske det uppenbaras för mig. Bibeln har alltid varit viktig för mig och jag har alltid haft en vilja att lära mig mer.

Hur ser den personliga relationen till Jesus ut för dig?

– Alla relationer blir starkare ju mer man investerar i dem. Idag har jag hamnat i att det är naturligt att umgås med Jesus, inget jag anstränger mig för. Samtidigt är det viktigt att ta tid med den fysiska Bibeln på morgonen. Jag läser andaktsböcker och använder olika mediala resurser också.

Gå till källan

Victor menar att många musiker säger att de möter Gud i sången, men så är det inte för honom. Det är ett sätt men inte enbart. Sången och musiken är hans yrke och därför vill han umgås med Gud på andra sätt.

– Annars blir det lätt att det är på estraden jag umgås med Gud, men jag hävdar att jag måste göra det utanför mitt yrkesutövande. I den stilla stunden med Gud kan jag höra den stilla rösten, som kan vara korrigering eller kanske en uppmaning. Stunden med Gud blir som att gå till källan.

Victor har rört sig i både kyrkliga och profana sammanhang under sitt relativt korta liv. Hans musik- och sångutbildning är gedigen och har stor bredd. Victor har gått från Estetiska programmet till studier på folkhögskola och musikhögskola. Han har studerat klassisk sång, kyrkomusik, musikpedagogik och dirigering. Till sist tog han en kandidatexamen i opera.

Vad har drivit dig?

– Det har varit en lång väg som kostat väldigt mycket, konstaterar han. Nyfikenheten över vad jag kan göra med min röst och hur långt kan jag gå har drivit mig. Jag gillar känslan av tillfredställelse när jag förstått hur jag ska göra. När jag knäckt koden.

Grundmotorn har för Victor varit att lära känna sin egen röst och att rent sångtekniskt försöka förstå varför det låter på ett visst sätt och varför vissa toner är svåra.

– Mina kollegor säger ofta att de sjunger för att det är så roligt, men min drivkraft har varit att utveckla min röst. Ibland har jag reflekterat över tanken: om Gud gett mig en gåva, varför fungerar det inte alltid? Men denna tanke kan jag inte prata om i studiemiljöer eller i den profana världen.

Dofta Jesus

När vi under intervjun hamnar i frågan om Victor upplever att han kan vara samma person i alla sammanhang, ger han en bild från en predikan han inspirerats av.

– Om du stekt pannkakor och sedan ställer dig i kön i matbutiken, kommer alla som står intill dig känna doften av stekta pannkakor. Lite samma princip är det när du umgås med Gud: det märks, du doftar Jesus. Närvaron av honom formar en karaktär som jag inte behöver ändra på i vilket kontext jag än befinner mig.

Under hela hans liv har församlingen varit en del av Victors liv. Han har dessutom varit anställd och arbetat med musik, sång och lovsång.

– Jag hade nog inte varit där jag är i dag om jag inte fått möjlighet att stå på en scen tidigt i livet. Då hade jag haft svårt att navigera mitt liv till den jag är idag. Uppbackningen och stödet jag fått i generationsförsamlingen har betytt mycket.

Musikaliskt läjungaskap

Församlingen får däremot inte uppfattas som en musikskola, menar han. Det finns musikskolor där man kan utvecklas. I kyrkan är det viktigt att man förstår varför man står på estraden och att det finns respekt för den offentliga gudstjänsten.

– Min mamma tog mig av scenen vid ett tillfälle eftersom hon inte tyckte jag betedde mig väl. ”På estraden står du i en tjänst.” Min egen reflektion blev: ”Du ska inte spela med andra människors tid med Gud. ”Det kanske låter hårt, men det var en läxa för mig.

Victor menar att församlingen behöver hitta fler ytor för människor att få växa; allt kan inte ske i den offentliga gudstjänsten. Nybörjaren behöver utvecklas i ett musikaliskt lärjungaskap, där den som är ny tar rygg på den som kommit längre.

– Ett exempel från min egen församling är att unga eller nya musiker som vill in i musiktjänst får sitta med och lära sig innan de tar eget ansvar. Om det finns två klaviaturer spelar den som kan och nybörjaren får spela kanske till och med utan ljud och lära av den som kommit längre. Detta tror jag är en nyckel.

Tonsatta böner

På frågan om vad lovsång är för Victor svarar han att det i första hand är tonsatta böner. Lovsång behöver inte alltid ha ord, det kan vara en violinist som med stråkarna tillber Gud.

– Bönerna, lovsången måste vara sprungna ur ord jag skulle kunna be när jag talar, och musiken hjälper mig att ge dem en djupare dimension.

När Victor undervisar om lovsång är hans käpphäst: även om du inte tycker om musikstilen eller genren, läs texten och se: vad gör den med ditt hjärta. Kan du bekänna dig till den texten och kan den vara ett avstamp för din egen bön?

– Om vi kunde tänka så både som församling och sångledare tror jag att generationsförsamlingen skulle vara mer aktiv och slippa slentrian. Lovsången är ett redskap, en hjälpande hand så att varje person ska kunna aktivera sin egen relation med Gud, säger Victor.