Den 19 oktober 2011 fick Utrikesdepartementet (UD) i Stockholm ett chifferfax från svenska ambassaden i Moskva med den viktigaste informationen som framkommit i Wallenbergfallet sedan 1945.
En hög FSB-officer, överste Vladimir K Vinogradov, hade informerat svenska tjänstemän om att det var ”säkert och totjno” – ett faktum – att Raoul Wallenberg förhördes den 23 juli 1947, sex dagar efter sitt officiella dödsdatum.
En av mottagarna var Tobias Thyberg, som redan år 2006 hade ansvaret för Raoul Wallenberg-ärendet på Sveriges ambassad i Moskva innan S-regeringen utsåg honom till ambassadör och chef för Östeuropa-avdelningen.
Chifferfaxet hemligstämplades omedelbart och delar av den officiella rysk-svenska kommunikationen i ärendet lades utanför UD:s arkiv.
– Dokumentet var uppenbarligen hemligstämplat enbart för att dölja Vinogradovs uttalanden, konstaterar Raoul Wallenberg-forskaren Susanne Berger.
– UD:s prioritet var helt klart att få saken utagerad. Man kan hävda att dessa åtgärder utgör en form av obstruktion – åtminstone tyder det på en djupgående brist på intresse för att lösa Wallenberg-fallet. Det väcker också allvarliga frågor om Wallenbergutredningen på 1990-talet.
Levde efter sin död
Den 23 april 2024 frågade Inblick UD:s Östeuropaavdelning, där Tobias Thyberg var chef, varför dokument kring dessa ryska erkännanden om att Raoul Wallenberg levde efter sin död hemligstämplades eller placerades utanför UD-arkivet. Inblick begärde även ut de 230 sidor som fortfarande omfattades av sekretess när UD i augusti 2019 släppte 40 000 handlingar om Raoul Wallenberg.
I sitt svar den 3 maj 2024 undvek UD att förklara varför handlingarna med ryska erkännanden inte arkiverats på UD. Den 11 maj påminde Inblick UD om denna fråga och efterfrågade samtidigt återigen de 230 hemligstämplade sidorna. När svar uteblev informerade Inblick den 20 juni i fjol Justitieombudsmannen (JO) om UD:s agerande.
Den 19 juli förra året påminde JO departementet om att offentlighetsprincipen även gällde UD. Men först den 18 september 2024 – en halvtimme efter att ett heldagsseminarium i Riksdagen om Raoul Wallenbergs gärning och försvinnande hade avslutats – mejlade Tobias Thyberg ett icke-svar på Inblicks frågor. På riksdagsseminariet hade bland annat forskare ställt frågor till riksarkivarie Karin Åström Iko om sekretessen kring Raoul Wallenberg-ärendet.
Skyllde på resursbrist
”Min bedömning är att inga handlingar kan lämnas ut till dig enligt denna begäran”, skrev Tobias Thyberg till Inblick och fortsatte:
”Att nu identifiera dessa sidor separat från övriga handlingar skulle kräva en manuell genomgång av cirka 40 000 sidor. Utrikesdepartementet bedömer att Regeringskansliet inte är skyldigt att bedriva en sådan omfattande efterforskning. Din begäran om att få ta del av endast dessa 230-tal sidor avslås därför.”
Tobias Thyberg nonchalerade återigen frågan varför dokument om ryska erkännanden om att Raoul Wallenberg levde efter officiellt dödsdatum hade hemligstämplats. Thyberg vägrade även släppa Rolf Sohlmans korrespondens från Moskva åren 1947–1963.
”Framtagande och urskiljande av Rolf Sohlmans korrespondens skulle kräva manuell genomgång av cirka 25 000 sidor. Utrikesdepartementet bedömer att detta skulle innebära en sådan omfattande efterforskning som Regeringskansliet inte är skyldig att bedriva”, skrev Tobias Thyberg.
Den 20 januari i år skickade Inblick ett mejl till Tobias Thyberg med de 230 sidorna som delvis förblev censurerade i augusti 2019. Berndt Fredriksson, tidigare departementsråd på UD:s sekretariat för säkerhet, sekretess och beredskap, hade nämligen hösten 2019 vidarebefordrat dessa till Raoul Wallenbergs familj.
Inblick begärde samtidigt att all sekretess på dessa dokument skulle hävas.
Hittade helt plötsligt
Den 14 februari sa UD i sitt svar att de i sina efterforskningar inte påträffat den sammanställning Inblick hänvisade till och att UD saknade dokumentation om exakt vilka handlingar som bedömdes innehålla sekretessbelagda uppgifter vid utlämnandet 2019.
”Att identifiera dessa sidor separat från övriga handlingar hade därför krävt en manuell genomgång av cirka 40 000 sidor”‚ löd det anonyma mejlet från UD:s presstjänst.
Den 27 mars JO-anmälde Inblick UD:s vägran att släppa sekretessen på de hemligstämplade dokumenten. Redan den 16 april återkom helt plötsligt Tobias Thyberg, som nu hade hittat sidorna vilka några veckor tidigare hade varit omöjligt att lokalisera.
”Sökningar har gjorts i Utrikesdepartementet och allmänna handlingar som motsvarar din begäran har hittats”, skrev Tobias Thyberg, som dock inte ville släppa sekretessen med hänvisning till Sveriges förbindelser med en annan stat.
Den 22 april, sex dagar efter det sista av dessa motsägelsefulla svar från Tobias Thyberg, inledde JO en utredning med anledning av den saktfärdiga hanteringen av Inblicks förfrågningar.
Regeringskansliet och UD ombads yttra sig över Inblicks anmälan och redogöra för myndighetens handläggning. ”Den eller de befattningshavare som berörs bör ges möjlighet att lämna synpunkter…”
JO påminde om att UD är skyldiga att lämna ut de upplysningar och yttranden som JO begär och att den som lämnar ut uppgifter på JO:s begäran har en sanningsplikt. Senaste datum för UD:s svar är satt till den 2 juni 2025.
Jämför med Sverker Åström
– Tobias Thyberg har under lång tid hanterat synnerligen viktig information i Raoul Wallenberg-ärendet; man kan fråga sig om han haft en egen agenda? Vem eller vad är det han har försökt att skydda och varför? undrar Georg Sessler, som skrivit en bok om Raoul Wallenberg och i över 15 år har försökt få klarhet i anledningen till Sveriges ointresse för den försvunne diplomaten Raoul Wallenberg.
– Jag kommer osökt att tänka på den tidigare kabinettsekreteraren på UD Sverker Åströms stora påverkan på vår utrikespolitik och vårt förhållande till vår stora granne i öster. Åström startade sin bana redan 1940 i Moskva, och med mycket stor sannolikhet lyckades NKVD få komprometterande bilder på honom i Kujbysjev med Kirovbalettens primadonnor. SvD:s Moskvakorrespondent Ingmar Lindmarker var övertygad om att det var där NKVD värvade Åström.
– Tobias Thyberg har uppenbarligen spelat en aktiv roll i samband med att hemligstämpla stora delar av C-byråns, Åströms, UD:s och Samlingsregeringens 80 år gamla ställningstaganden. Jag kräver att UD snarast gör allt material omkring Raoul Wallenberg tillgängligt för forskning, avslutar Georg Sessler.
