Det säger Samuel Östersjö, pastor tillsammans med sin fru Alexandra i Korskyrkan på bruksorten Frövi, cirka 30 minuter norr om Örebro. För sju år sedan gick Pingstkyrkan och Missionskyrkan samman och bildade Korskyrkan, som i dag har två pastorer och en ungdomsledare anställd. De cirka 130 medlemmarna är från 0-100 år och förutom välbesökt söndagsgudstjänst sjuder veckan av aktiviteter med bönemöten, småbarnssång, våffelcafé, ortens ungdomsgård och mycket annat.

Det är inte givet, när två församlingar blir ett, att man hittar varandra med olika bakgrunder. Men för Korskyrkans medlemmar och ortens boende är församlingen ett känt begrepp. Eftersom det inte finns någon kommunal ungdomsgård har ”Clubhörnan” på fredagskvällar blivit en naturlig mötesplats för mellan 50 och 80 ungdomar, både från Frövi och Fellingsbro.

Aktiviteter hela veckan

Det sjuder av liv i Korskyrkan. Under veckan är det många som möts i bönegrupper, pensionärssamlingar, scouter, småbarnssång, ungdomsgården ”Clubhörnan”, tonårsgrupp, konfirmandarbete, barnkyrka och en ”unga vuxna-grupp”.

En stor glädje för pastorsparet är att församlingen har en egen drivkraft. Det finns ett stort hjärta och engagemang med många frivilliga.

När församlingen för några år sedan startade Våffelcafét en gång i månaden, kom förslag efter ett tag att Samuel skulle ta fram gitarren, så man fick sjunga önskesånger tillsammans.

— Då kom en del av de klassiska väckelsesångerna fram, som många känner igen från sin barndom och ungdom.

I söndagens gudstjänst möts församlingens alla generationer. Efter pandemin blev det särskilt viktigt att alla åldrar ska känna att ”det här är min kyrka, hit vill jag komma”.

Som tema i gudstjänsterna har man exempelvis haft andliga gåvor, vittnesbörd och bön.

— Vi tycker det är betydelsefullt med kreativa inslag i gudstjänsterna. Vid vår församlingshelg i höstas dialogpredikade jag tillsammans med ett av barnen. Vi använde oss av fyra stolar för att illustrera en bil där vi övningskörde. Först satt jag vid ratten och barnet bredvid. Vi talade om samarbete och när den unges förståelse och färdigheter hade utvecklats fick han ta över ratten, och till slut satte jag mig i baksätet, berättar Samuel.

Vi behöver varandra och kan bidra över generationsgränserna.

— Vi är alla betydelsefulla, från det vi föds till dess Herren hämtar hem oss. Det är viktigt att upptäcka varandras gåvor och våga ge vidare till nästa generation.

En bedjande församling

När jag frågar om det finns någon ”röd tråd” i Korskyrkans breda utbud av aktiviteter kommer svaret snabbt.

— Det är en bedjande församling, som är öppen för olika generationer. Det bjuds in till bönesamlingar tre gånger i veckan i kyrkan och utöver dessa träffas några grupper i hemmen, säger Alexandra Östersjö.

Även om söndagsgudstjänsten är ett viktigt fundament i kyrkans arbete, är man förvissad om att Gud finns med i allt som sker under veckan.

— Det är viktigt för oss att leva ut tron och kärleken också i det vardagliga, fortsätter Samuel, som efter sex inspirerande år i Missionskyrkan Lidköping flyttade med sin familj till Frövi.

Stortrivdes i förra församlingen

Samuel har en bakgrund inom systemvetenskap innan han kom in på pastorsbanan och fick sin första pastorstjänst i Lidköping där han stortrivdes. Det var inte helt självklart för Samuel att lämna Lidköping.

— Jag tänkte att det kommer inte bli lätt att hitta en församling där jag trivs lika bra.

Men det gjorde han, även om det är stor skillnad i storlek mellan Lidköping och Frövi.

Alexandras väg in i pastorsyrket startade vid Örebro missionsskolas fritidsledarutbildning, som direkt följdes av teologiska studier och några år som ungdomspastor inom EFK. Sen blev det 13 år som församlingspedagog i Svenska kyrkan innan hon fortsatte med teologiska studier vid Enskilda Högskolan Stockholm och fick sin första pastorstjänst i Vretstorps frikyrkoförsamling.

Bruksort

Billeruds pappersbruk är den stora arbetsgivaren sedan länge på orten. Numera finns också en stor och växande tomatodling bland olika företag, men i församlingen är det ingen som lägger något större fokus på var man eventuellt arbetar.

I Frövi har många växt upp och bott större delen av sitt liv, och det är inte ovanligt att de som flyttat till kanske Stockholm eller Göteborg efter en del år återvänder till barndomsorten. Och de som bott stor del av sitt liv på bruksorten och minns scoutarbetet, vill gärna att deras barn eller barnbarn också ska kunna gå i scouterna.

Församlingens sammansättning har varierat under åren. När flyktingvågen nådde Sverige var det ganska många bland annat från Ukraina som också sökte sig till Korskyrkan. De lyssnade i gudstjänsterna och använde sig sedan av sin mobiltelefon och översättningsprogram mellan ukrainska och svenska.

Kontakt med kvinnofängelset

I Frövi finns också kvinnofängelset Hinseberg där församlingens tidigare pastor hade en deltidstjänst. Församlingsmedlemmar ingår också i en besöksgrupp på fängelset där även Alexandra och Samuel har förmånen att få vara med.

Två samfund

Församlingen är ansluten till både Pingst – fria församlingar i samverkan och Equmeniakyrkan.

— Vi har aldrig riktigt fattat vilka som kommer från den ursprungliga Missionskyrkan och vilka som hade sina rötter i pingstförsamlingen. Samgåendet fungerade mycket väl, men det var också länge förberett, inte minst i bön.

De medlemmar som varit med länge kan med glädje se tillbaka på utvecklingen. Tidigare har de stora böneämnena handlat om att det saknats musiker, barn och barnfamiljer, men nu ser man att dessa böner verkligen har besvarats.