Bibeln berättar att Israels folk skulle komma att fördrivas från det land Gud gett dem.

Profeten Hesekiel säger: ”När jag för dem tillbaka från folken och samlar dem från deras fienders länder, bevisar jag mig helig genom dem inför många hednafolks ögon. Då ska de inse att jag är Herren, deras Gud, som förde dem bort i fångenskap bland hednafolken och sedan samlade dem till deras eget land igen och lät inte någon enda bli kvar där ute.” Hes 39:27-29 Man kan tala om tre förskingringsperioder. Den första är fångenskapen i Egypten under 430 år. Redan under uttåget från Egypten fick Mose förutsäga ytterligare två perioder av fångenskap.

Den första var fångenskapen i Babylon under 70 år. Mose säger: ”Herren ska sända över dig ett folk från fjärran, från jordens ände …” 5 Mos 28:49. Efter 70 år förde Gud dem tillbaka igen.

Den andra fångenskapen som Mose förutsade var diasporan, förskingringen ut över hela världen. Mose säger vidare: ”Herren ska sprida dig ut bland alla folk, från jordens ena ända till den andra …” 5 Mos 28:64 Diasporan, som är den stora förskingringen ut över hela världen, startade år 70 e Kr och varade ända fram till slutet av 1800-talet, då de första judarna därifrån började återvända till sitt land, som då var ett öde öken- och träskland.

Orsaken till förskingringen av Israels folk var dess olydnad och avfall från Gud. Bibeln säger följande: ”Eftersom du inte tjänade Herren, din Gud, med glädje och av hjärtats lust, medan du hade överflöd på allt, ska du komma att tjäna fiender som Herren ska sända emot dig.” 5 Mos 28:47-48b Även om de övergav Gud har Gud aldrig övergivit sitt folk. De har aldrig upphört att existera och landet har genom hela historien väntat på dem. Guds löften till folket ligger fast och det förbund som Gud upprättade med sitt folk är ett evigt förbund.

Det judiska folket lever

Lika tydligt som Bibeln beskriver förskingringen av det judiska folket, lika tydligt talar Bibeln om att Gud lovat återsamla dem till löfteslandet. Diasporan, förskingringen utöver hela världen, varade i nästan 2000 år. Historien visar att många folk som funnits inte längre finns. Men det judiska folket finns trots de fångenskaper och lidanden de fått utstå genom historien.

Profeten Jeremia säger: ”Så säger Herren, han som har satt solen till att lysa om dagen och månen och stjärnorna till att lysa om natten, i ordnad gång, han som rör upp havet så att dess böljor brusar, Herren Sebaot är hans namn: Om denna ordning inte längre består inför mig, säger Herren, först då ska Israels släkte upphöra att vara ett folk inför mig för alltid.” Jer 31:35, 36 Vad har hållit dem vid liv? Herren har varit som en helgedom för dem, säger profeten Hesekiel, och de har hållit fast vid tre viktiga hörnstenar i den judiska traditionen och religionen: Toran, de fem Moseböckerna, Talmud, som är de tjugofyra profetiska skrifterna, samt de stora och viktigaste judiska högtiderna som påskhögtiden, lövhyddofesten och försoningsdagen.

Folket har fört traditionerna vidare från generation till generation och berättat om Guds handlande med sitt folk – inte minst om befrielsen från Egypten, som fortfarande är en av de största händelserna i den judiska historien. Det finns också en nedlagd längtan i folket och man säger till varandra: ”Gud som tog oss ut ur landet hämtar oss hem igen. Han som förlossade oss från Egypten kommer att föra oss tillbaka till Eretz Israel.”

Eretz Israel betyder landet Israel, Kanaans land eller Löfteslandet. Judarna har också i alla tider hälsat varandra med ”nästa år i Jerusalem”.

På flera ställen i Bibeln talas det om folkets återsamlande till landet, exempelvis i Jes 43:1-7, Jer 32:37-41, Hes 36:24-28 och Hes 39:27-29.

Profetian i Amos bok markerar tydligt att de ska komma tillbaka till sitt land och bygga upp det för att aldrig mer ryckas upp och föras bort. Amos 9:11-15

Theodor Herzl

Det stora återsamlandet av judar från diasporan började på allvar i slutet av 1880-talet, då de första pionjärerna kom tillbaka till landet. En viktig person i återsamlandet var Theodor Herzl.

Han räknas som sionismens fader i modern tid och föddes i Ungern. Han blev en framgångsrik journalist och redaktör för en inflytelserik tidning i Wien. Senare blev han korrespondent i Paris (åren 1891-1895) där han bland annat bevakade en mycket omtalad rättegång mot en fransk-judisk officer, Alfred Dreyfus.

Rättegången visade sig vara en konspiration ihopsatt av en grupp personer med antisemitiska åsikter. Deras målsättning var att få honom dömd för brott han inte begått. Theodor Herzl förstod att Dreyfus ställdes inför rätta för att han var jude och bestämde sig för att använda sina kunskaper och sin ställning åt att hjälpa judarna.

1896 publicerade Theodor Herzl boken ”Der Judenstaat”, Judestaten, där han argumenterar för att judarna har rätten till en egen stat. Boken spreds ut över världen till de judiska kolonierna. Nu vaknade det judiska folkets längtan efter ett eget land på allvar.

Återsamlandet från diasporan

När en jude återvänder hem till sitt land Israel från diasporan för att bosätta sig i landet, kallas det att han gör aliyah. Aliyah är att återsamlas, ett uppstigande till Israel, att gå upp till Sion, Jerusalem.

Aliya har pågått sedan slutet av 1800-talet och kan delas upp i olika steg. Den första aliyahn, som fick sin start i slutet av 1880-talet, utlöstes av svåra pogromer, förföljelser av judarna i Ryssland. De första pionjärerna återvände nu till landet för att börja bygga upp det.

Den andra aliyahn, som pågick mellan 1904 och 1914, utlöstes också av pogromer i Ryssland. Den andra aliyhans människor blev starka förgrundsfigurer och pelare i återuppbyggandet av staten Israel. De gjorde också det hebreiska skriftspråket till talspråk. Man räknar med att runt 40 000 judar återvände under den perioden.

Den tredje aliyan pågick mellan 1919 och 1923 och bestod i stort av ryska judar som startade kibbutzrörelsen.

Den fjärde aliyan kom efter 1923 och pågick ända fram till Andra världskriget. Då kom judar som fick stor betydelse för utvecklingen av städer, sociala inrättningar, skolor med mera.

1938, på randen till Andra världskriget, hölls en konferens i Évian, Frankrike. Sverige deltog i den konferensen. Frågan var: ”Vad kan vi göra för judarna i Europa?”Hitler deltog och sägs ha sagt: ”Vi har massor av dem i Tyskland, är det någon som vill ha dem?”

Ingen ville ta ansvar. Engelsmännen, som hade överhögheten över Palestinamandatet, stängde gränsen för judarna och tillät dem inte att resa in i landet.

Under Sovjets storhetstid, som innebar stark kontroll av hela Östblocket, tilläts inte judarna att utvandra för att vända tillbaka till Israel. Det skulle komma att förändras i och med Sovjetunionens fall år 1991. Den femte aliyan, som pågick mellan 1989 och 1994, tog ordentlig fart när Sovjetunionen föll samman, och under de åren återvände runt 570 000 judar till Israel, i stort sett alla från dåvarande Östblocket.

Den sjätte aliyan är den ständigt pågående aliyan. Judar återvänder hela tiden till Israel från hela världen.

Stora operationer har iscensatts för att genomföra återsamlandet också i modern tid.

Efter proklamationen av staten Israel 1948 flögs de cirka 50 000 jemenitiska judarna hem i en gigantisk flygoperation. Det berättas att när de kom in över Israels luftrum började de sjunga glädjesånger. Efter att de landat och gått nedför trapporna och satte sina fötter på marken, böjde de sig ner och kysste hemlandets jord. Sedan frågade de: ”Var är han? Var är Messias?” De fick till svar: ”Ni får vänta lite, han har inte kommit än.” Liknade frågor ställdes också av de etiopiska judarna, när de togs ut och fann vägen tillbaka till hemlandet.

De ska få bo i landet

Bibelns profetiska ord angående det judiska folkets återsamlande till sitt eget land, Eretz Israel, håller på att få sin fullbordan. Profeten Hesekiel sa att de ska återvända från alla folk och länder, Hes 36:24.

Judarnas befrielse från Egypten och återvändandet till löfteslandet är fortfarande en av de största händelserna för det judiska folket. Berättelserna förs vidare från generation till generation. Men Bibeln säger att det väntar ett återsamlande av det judiska folket som kommer att överglänsa uttåget från Egypten.

Profeten Jeremia säger: ”Se dagar ska komma, säger Herren, då man inte mer ska säga: ’Så sant Herren lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land’, utan: ’Så sant Herren lever, han som förde avkomlingar från Israels hus ut ur landet i norr och hämtade dem ur alla andra länder dit jag hade drivit dem bort.’ Så ska de få bo i sitt land.”

Återsamlandet i den sista tiden kommer att bli så stort att det till och med överglänser utvandringen från Egypten.

Hebréerna, det judiska folket eller Israels folk, kommer att få komma hem till sitt land också i vår tid. Där ska de enligt profeterna få bosätta sig för att aldrig mer ryckas upp ur landet, Amos 9:11-15