Sverige gick till folkomröstning om kärnkraftens vara eller inte vara och vi röstade nej. Vi drömde om en värld utan krig, kärnvapen och kärnkraft och vi sjöng sången ”I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut. Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut”.

Drömmen om en värld utan krig, kärnvapen och kärnkraft har kanske aldrig varit mer en illusion än idag. De fem ursprungliga kärnvapennationerna USA, Ryssland, Kina, Storbritannien och Frankrike har fyllts på med Indien, Israel, Pakistan och Nordkorea. Troligtvis också Iran. Krigshärdarna på jorden är fler än någonsin.

Utöver det har vi kärnkraften som av många ses som den enda vägen till ”ren” energiförsörjning. USA:s förre president Barack Obama fick, hur underligt det än låter, fredspriset 2009 när han lovade att avskaffa kärnvapnen. Som vi vet gjorde han inte detta, och han sa att detta inte skulle bli en verklighet under hans livstid.

Nedrustningsförhandlingarna under kalla kriget mellan USA och Ryssland är ett minne blott. Det finns enbart ett avtal kvar, ”New Start 2011”, som har begränsat antalet utplacerade strategiska kärnstridsspetsar till 1550 var och det förlängdes under förra året med fem år.

Moskva ställde dock in fortsatta samtal om att återuppta de inspektioner som skulle följa upp att avtalet hålls. De fortsatta planerna om att förlänga ”New Start” har grusats av Rysslands krig mot Ukraina och det mesta pekar på att Kreml istället moderniserar och utökar sina kärnvapen. Kina har också övergett sin tidigare inställning om att en slimmad och effektiv uppsättning kärnvapen är tillräckligt. Dagens uppsättning kommer att utökas till runt 1500 stridsspetsar, alltså likvärdigt med USA och Ryssland. De testar också fler missiler än resten av världen tillsammans och utvecklar ett vapen med en räckvidd som flyger fem gånger ljusets hastighet.

Att helt skrota kärnvapnen verkar enbart vara en dröm. Men kapprustningen måste gå att hålla i schack. Tabut mot användning av kärnvapen som gällt sedan 1945 har trots allt hittills hållits. Oron finns att en desperat Putin skulle kunna bryta det om han känner sig tillräckligt trängd. Att det inte har hänt talar ändå för att insikten finns om att övriga världen skulle göra det dyrt för Ryssland.

Vi drömde om fred på jorden och ett kärnvapenfritt samhälle. Vi röstade nej till kärnkraften med tanke på kommande generationer som skulle tvingas att städa upp avfallet efter vår generations statusjakt. Vi bar på drömmen om ett kärnkraftsfritt land med gröna ängar, frodiga skogar, friska vattendrag och sjöar.

Mycket har hänt sedan dess. Naturen med de gröna ängarna, de frodiga skogarna och de friska vattendragen är inte längre lika rena. Jakten på status och välfärd har dragit den friska jorden in i en nedbrytande spiral. Jakten på välfärd rusar vidare och nu räcker inte resurserna till för att förse oss med det som krävs för det dagliga livet.

Nu har det smutsiga energislaget plötsligt blivit det renaste. Utvecklingen har gått vidare och vetenskapen vet bättre säger vi. Det är säkert sant. Så nu bygger vi ut kärnkraften, för det är ju ändå ett rent energislag.

Men drömmen vi drömde lever vidare, sångerna om fred som vi sjöng till våra enkla gitarrer sjungs fortfarande. Men nu av en ny generation. Nu är det mina barn och barnbarn som drömmer och sjunger om en kärnkraftsfri värld. Och jag kan fortfarande höra sången inom mig, ”I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut. Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut”.