Efter massakern på 1 200 israeler den 7 oktober 2023, ställde sig nästan hela världen bakom Israels rätt att försvara sig. En positiv och ovanlig upplevelse. Känslan fanns ändå där: hur länge dröjer det innan världen på nytt vänder sig emot Israel? Det tog någon vecka, sedan var allt som vanligt. En i allmänhet vänsterorienterad massmedia vände sig kraftfullt mot Israel och ställde sig på Hamas och det palestinska folkets sida.

En forskningsrapport som undertecknats av en grupp internationella forskare, ställde frågan om varför vänsterorienterad massmedia lyckats tona ner Hamas massaker genom att måla upp en bild av att den är relativt obetydlig i sitt sammanhang. Hur kommer det sig att vänstermassmedia lyckats skapa uppfattningen att palestinierna är offrens offer och flyktingarnas flyktingar?

Varför är det så svårt för vänstermassmedia att ta in hela bilden: det traumatiska lidandet hos Gazas civila och inkludera israeliska medborgare och judar, som en utgångspunkt för att skapa en rättvis bild av verkligheten. Varför är det så svårt för vissa att fördöma massakern på israeler utan att marginalisera den och omvandla den till en obetydlig händelse?

Svaren på frågan är flera. Ett av dem är historielösheten. Bilden som målas upp rent historiskt visar på uppenbara brister om såväl sionismens historia och bildandet av den israeliska staten, och en bristfällig historisk förståelse av den judiska religionen, där landet Israel har stor betydelse.

Om vi tittar på detta utifrån ett svenskt perspektiv, görs det förenklingar som raderar viktiga nyanser och informationer. Det borde vara naturligt att se båda perspektiven, att kunna se Hamas övergrepp den 7 oktober 2023 och samtidigt verka för befrielse av gisslan och ett ömsesidigt eldupphör. Det borde vara möjligt att kunna lyfta situationen för befolkningen i Gaza och samtidigt beskriva situationen för de drygt 200 000 israeler som evakuerats från sina hem i norra och södra Israel. Eller att lyfta frågan om alla de raketer som ständigt skjuts av Hamas från Gaza in i Israel, samtidigt som rapporteringen om den israeliska arméns bombningar fortsätter. Att det är så svårt att lyfta frågan om Israels utsatta situation och att det omöjliga för dem att leva nära terrorgruppen Hamas, vars uttalade mål är att utplåna Israel, och samtidigt stå upp för det palestinska folkets rättigheter.

Det är märkligt att det betraktas som legitimt och att den moderna journalistiken tillåter sig själva att agera med en uppenbar historielöshet och brist på källkritik. Att man sjunger med i ropen på ett fritt Palestina som sträcker sig från havet till floden, samtidigt som många av de som skanderar i de körerna inte ens vet vilket land, vilka floder och hav det talas om. Att man inte går till rätta med talare som vid demonstrationer i Sverige säger att ”sionismen är den verkliga antisemitismen”.

Förvecklingar och brister i information om båda parters situation skapar lögner, konspirationsteorier, sprickor och sår.

Samtiden är vad den är på grund av historien, men varje tid är specifik och kampen för rätten till fred och frihet bör hävda det. Omsorg, ansvar och erkännande är nödvändiga begrepp för att man med förtroende ska kunna bygga upp ett gemensamt liv och staka ut en väg till en positiv framtid.

Det blir lättare att nå den framtiden genom noggrannhet ifråga om vilka ord och begrepp som används och genom att en ömsesidig förståelse och empati råder för båda folken i en konflikt.