Konventionen understryker att familjen är den grundläggande enheten i samhället och den naturliga miljön för alla dess medlemmar. Den är viktig för barnens utveckling och välfärd, och bör få nödvändigt stöd så att den kan ta sitt ansvar i samhället.

Föräldraskapet i Sverige har förändrats under åren. Idag finns en utbredd känsla av osäkerhet och rädsla hos föräldrar att inte räcka till i ett föräldraskap. När jag för cirka fyrtio år sedan var gravid med mitt första barn sa min barnmorska, som för övrigt var en man, att jag var den bästa för mitt barn.

Detsamma gäller idag, men samhällsutvecklingen har långsamt tagit bort föräldrars självklara auktoritet att ge sitt barn det barnet behöver. Visst är många samhällsfunktioner som förskola, skola och fritis nödvändiga för en familj på 2000-talet, men sakta har ansvaret och förtroendet för barnens utveckling intellektuellt och socialt flyttats från föräldrarna till samhället.

Många gånger när barn hamnar i problematik som brott eller kriminalitet är det enbart polis, skola eller socialtjänst som nämns som faktorer att förhindra ett barns problemsituation. Föräldrarna nämns inte överhuvudtaget som resurs att ta ansvar för sitt barn att bli en ansvarsfull samhällsmedborgare; inte heller nämns föräldrars ansvar att sätta gränser, något som tidigare kallades för fostran.

Under ett inslag i SVT:s Rapport förra veckan belystes ett initiativ i Jönköping, där föräldrar ges tillfälle att mötas på en kurs för att samtala med andra föräldrar. Kursen, som kallas Vägledande Samspel, är ett föräldraprogram där fokus ligger på det positiva samspelet mellan förälder och barn.

Utgångspunkten är att ge föräldrarna självförtroendet att de kan ge det barnet behöver, som kärlek, uppmärksamhet och bekräftelse. För mig låter detta fantastiskt och hoppfullt! : Kursdeltagare har varit föräldrar med olika kulturell bakgrund, men inslaget i SVT fokuserade på nysvenska.

Under 2022 invandrade 102 436 personer till Sverige, vilket innebär att en stor del av nysvenska familjer har utmaningen att anpassa sig till en ny kultur som på många sätt är annorlunda. ”Många föräldrar kommer från länder där man har en mer auktoritär syn på barnen. Här kan vi hjälpa dem att få nya perspektiv”, säger Bahman Pad som är en av föräldrastödjarna.

En pappa säger i inslaget att han fått en ny och närmare relation till sina barn och att han önskat att han gått kursen tidigare.

En mamma, Fateme, har fått en ny insikt om att visa sitt barn kärlek och bekräfta det som är bra. ”Jag kunde inte säga ’jag älskar dig’ till mina barn”, säger hon, eftersom det viktigaste i hennes kultur var att ge mat, kläder och reagera när något gick fel.

Dessa enkla och självklara insikter hon fick tror jag är en viktig faktor i bekämpning av en felaktig livsstil för alla barn.

Enligt barnkonventionen bör barn växa upp i en familjemiljö präglad av lycka, kärlek och förståelse för att uppnå en fullständig och harmonisk utveckling av sin personlighet. Stora ord, men de måste ändå vara en riktlinje att sträcka sig mot.

Lösningar i ett Sverige som håller på att tappa kontrollen över de unga måste börja i familjen. De som inte klarar detta måste få hjälp, men utgångspunkten är att ingen förälder kan släppa ansvaret för sina barn.

Barn ska förberedas för ett självständigt liv i samhället och uppfostras i en anda av fred, värdighet, tolerans, frihet, jämlikhet och solidaritet, enligt barnkonventionen. Polis, socialförvaltning och skola har sin del, men föräldraansvaret kan ingen annan än föräldrarna ta.