Genom dumdristighet har jag lärt mig att kroppen behöver lugn och ro för att bekämpa virus och bakterier. Tung i huvudet och täppt i näsan blev det sängläge i några dagar. Pausen var frustrerande, eftersom det var mycket viktigare saker inbokade i kalendern. Men det var bara att kapitulera. Det är lätt att tro att man är oumbärlig på arbetsplatsen, det är sådana tankar som får ekorrhjulet att snurra allt fortare. I mitten av sjukdomsbekämpningen kom insikten att det var lika bra att vara tacksam över ”ledigheten” och se den som en form av återhämtning.
Egentligen behöver du och jag fler pauser än bara de ofrivilliga. Det är till och med ett bud från Gud att vila en dag i veckan. Även Jesus, som var Guds son, drog sig tillbaka. Pauserna ägnade han åt bön.
För en tid sedan hörde jag undervisning av en retreatledare. Hon hänvisade till några ställen i Bibeln där Jesus vilade. Hon betonade vad som hänt före och vad som hände efter Jesu bönestunder. I Matteusevangeliet kan vi läsa om hur Johannes döparen, Jesu kusin, blev halshuggen. ”När Jesus hörde detta, drog han sig undan därifrån med båt till en öde plats där de kunde vara för sig själva.” (Matt 14:13) Säkert grät och bearbetade Jesus sorgen. Versen fortsätter med: ”Men folket fick höra det och följde efter honom till fots från städerna. När han steg ur båten såg han en stor skara människor, och han förbarmade sig över dem och botade de sjuka bland dem.” (Matt 14:14)
Lite längre ner mättar han flera tusen hungriga magar. Ännu lite längre ner i texten försökte Jesus ta en bönestund igen. ”När han hade skickat i väg dem, gick han upp på berget för att få vara för sig själv och be.” (Matt 14:22) Men lärjungarna kämpade med båten i motvind och Jesus kanske suckade och gick ut till dem på vattnet för att hjälpa dem. Enligt Lukas 6:12 gick Jesus upp på berget för att be och var i bön hela natten. Dagen efter utsåg han sina tolv lärjungar. Säkert hade han bett om klarhet från Gud.
I Markus kapitel 1 står det: ”Tidigt på morgonen, medan det ännu var mörkt, steg Jesus upp och gick ut till en enslig plats och bad där. Simon och de som var med honom skyndade efter, och när de fann Jesus sade de till honom: ’Alla söker efter dig.’ Han sade: ’Vi går någon annanstans, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också.’ " (Mark 1:35-39) Säkert hade Jesus sökt ledning hos Gud efter nästa steg i helandetjänsten. Han lyssnade inte till lärjungarnas vädjan, utan gick till byarna runt omkring.
Ja, så fortsätter det, Jesus drar sig undan och ber för att sedan gå runt och göra under. Om nu Jesus, som var Guds son, drog sig undan för att be på ensliga platser, behöver du och jag göra det ännu mer. Vi åstadkommer kanske inte så många mirakler men utför i alla fall våra arbetsuppgifter.
I söndagskväll kom arbetsstressen kryddad med bekymmer för framtiden. Av ingen speciell anledning blev morgonandakten på måndagen några minuter längre än vanligt. Det jag oroat mig för löste sig förvånansvärt smidigt under dagen och jag är övertygad om att det var bönen som banade vägen. En uppmaning till både mig själv och dig är att påminna oss om bönens makt och kraft, samt att avsätta tid för återhämtning med jämna mellanrum.
Gud välsigne dig!
