Nu kan inte Turkiet räknas som en demokrati, vilket har tydliggjorts under de senaste veckorna.
President Erdogans styre har distanserat Turkiet från Europa. Pressfriheten är kraftigt beskuren och många turkiska journalister har flytt landet och lever i exil. Det har väckts åtal mot journalister och medierepresentanter, och många har dömts till fängelse eller böter för ”förolämpning av presidenten”. En av dem som drabbats är den svenske journalisten Joakim Medin, som togs till förhör när han landat på Istanbuls flygplats, greps och sattes i fängelse. Turkiets presidentkansli bekräftar gripandet.
Anklagelserna mot Medin rör sig om en påstådd inblandning i aktionen då en docka föreställande Erdogan hängdes utanför Stockholms stadshus 2023, samt om kopplingar till en terrororganisation. Dessutom anklagas Medin för att ha förolämpat president Erdogan.
I en intervju med Donald Trumps sändebud Witkoff strax före gripandet av Istanbuls borgmästare, gjordes ett uttalande som gick obemärkt förbi men som väcker frågor. Han sa: ”Det kommer att hända stora saker i Turkiet den närmaste tiden, bra saker, som snart kommer att prägla nyheterna till följd av ett samtal mellan Donald Trump och Turkiets president.”
Strax efter uttalandet kom gripandet av Istanbuls borgmästare, Erdogans utmanare om makten, på påhittade grunder. Finns det ett samband? Frågan väcks.
Anledningen till att Joakim Medin reste till Turkiet är ett uppdrag för tidningen ETC. Han skulle bevaka protesterna som uppstått efter gripandet av Istanbuls borgmästare. Även Imamoglus advokat Mehmet Pehlivan har gripits. Ytterligare 1 900 personer har frihetsberövats för att de demonstrerat mot gripandet. Journalister som rapporterat från protesterna har frihetsberövats och deporterats.
Den turkiske presidenten är en av världens mest lättkränkta män. Erdogan har under det senaste decenniet anklagat tusentals människor för att förolämpa honom. Det har räckt att människor inte visat honom tillräckligt mycket omtanke. För en så lättkränkt man är fristående journalistik förstås ett hot.
Nu står den svenska regeringen inför ett viktigt uppdrag: att omgående se till att Medin släpps fri och kan resa hem till Sverige. Den här gången finns ingen tid att dansa och fjäska för Erdogan. Det måste vara statsministerns och utrikesministerns ansvar att ta hem Medin. I det uppdraget är EU en viktig medspelare och borde ses som en självklar kraft i att sätta press på Erdogan och Turkiet. Det måste bli fullständigt klart för den turkiska regeringen att fängslandet av den svenske journalisten är grundlöst och felaktigt. Även om han i någon fråga skulle ha avvikande uppfattningar politiskt är det oacceptabelt. Det äventyrar relationerna mellan Turkiet och Sverige och därmed EU.
Varken EU eller Sverige kan acceptera den dramatiska försämringen av de demokratiska villkoren som drabbat Turkiet. Det är inte förenligt med EU, där Turkiet är en kandidat till fullvärdigt medlemskap.
Under de svenska NATO-förhandlingarna visade den svenska regeringen upp en pinsam eftergivenhet gentemot Turkiet när Erdogan blockerade den svenska ansökan. Den här gången måste Kristersson våga en tydlig markering. Inga fler eftergifter för Erdogans spel är okej, så som skedde när dockan som föreställde Erdogan hängdes upp framför stadshuset i Stockholm. Då gick regeringen offentligt ut och fördömde handlingen. Utrikesminister Tobias Billström (M) beskrev till och med händelsen som en ”skenavrättning”. Det är bland annat den aktionen som Medin nu påstås ha varit delaktig i. Den gången gjorde regeringen misstaget att i princip be om ursäkt för den svenska yttrandefriheten.
Den här gången måste den svenska regeringen med Ulf Kristersson i spetsen våga tala klarspråk.
