Sommaren 1980 kom jag till den lilla staden och besökte deras bönhus som var spartanskt inrett. Jag fick följa med upp i ett torn, som gav utsikt över samhället. Där fick jag ta del av en berättelse, som i hög grad kom att påverka mig. Att jag tar upp detta i en ledare beror på att under Nyhemsveckan i Mullsjö, predikade bland andra Eric Andersson, som arbetar i Köpenhamn. Han talade om hur en väckelse börjar och citerade Anne Graham som är dotter till världsevangelisten Billy Graham. Anne Graham sa: ”När du går in i ett rum för att be, stäng din dörr. Gör sedan en cirkel runt dig. Vänd dig sedan till Gud och säg: Gud, sänd en väckelse och börja inom denna cirkel.”
Alla väckelser föds ur bön, påpekade Eric Andersson och frågade om någon hade hört talas om Herrnhut. Då blev jag blev påmind om hur mitt eget besök i den staden hade påverkat mig och den riktning jag sedan kom att gå i. Bönen blev min kompass. Där hade en bönerörelse startat, som oavbrutet hade pågått i 110 år. Som ett resultat av detta, blev människor frälsta, förvandlade och förenade. Missionärer sändes ut över världen, för att berätta om Guds räddningsplan för mänskligheten.
Just nu pågår något som liknar början till väckelse i vårt land. Ett uppvaknande, som inte minst berör ungdomar. Det poppar upp, som fyrtorn över samhälle efter samhälle. Något som också fick mig att minnas mitt besök i Herrnhut. Som en del av herrnhutismens rörelse utvecklades herrnhutstjärnan. Stjärnan spreds genom missionärer och kom att så småningom bli en förebild för adventsstjärnorna.
Jag är världens ljus, sa Jesus och gav stafettpinnen vidare till sin församling: Ni/du är världens ljus! Låt ditt ljus skina för människorna. Vårt land och stora delar av världen, står inför enorma påfrestningar över det våld och den terror som utspelar sig, både när och fjärran. Det råder ”rådlöshet”. Hur ska man lösa alla dessa problem, som våldet för med sig?
Personligen tror jag att vi står inför en väckelse. Gud glömmer inte generationerna. Varje ny generation måste få höra om Jesus. När vi själva och våra kyrkor låter sig renas och påverkas av Jesus, kommer vi få se en förvandling som leder till att våra kyrkor blir renhetens hus. Det i sin tur leder till att de kommer bli bönens hus. När bönen får förvandla oss leder det till att våra kyrkor blir kraftens hus, där de blinda kan se och de döva höra. Slutligen kommer våra kyrkor att bli ett hus för lovsång och tillbedjan.
Denna utveckling borde även få äga rum i den enskilde troende människans liv. Bibeln säger att vi som tror på Jesus, liknas vid ett tempel. Vi är en del av församlingen i vardagen. Gud kallar oss att leva heliga liv på smutsiga gator och torg. Jesus lärde oss inte hur vi skulle predika eller sjunga. Han lärde oss hur vi skulle be! Om Gud ska komma med en väckelse, måste vi ge rum och säga till Gud: Tag all den plats Du vill, för vad gör vi om väldigt många kommer till tro? Lita på att Gud är fullt kapabel att förändra människor genom sin Ande.
Samtidigt gav han uppdraget till sin kyrka på jorden att göra dessa människor till lärlingar. Där kommer vi in. Det börjar i mitt hjärta, i mitt hem, i min kyrka, där jag bor. Ibland blir vi sända till andra ställen men det börjar alltid med oss/mig, där vi bor och lever. Vi har ansvar för det samhället vi är planterade i. Kristen Media i Sverige, där tidningen Inblick ingår, är med och speglar vad Gud redan gör i mångas liv. I flera berättelser framgår det att någon hade bett för dem. Förringa aldrig bönens möjligheter. Den förbereder dem du ber för, för ett livsförvandlande möte med Jesus. En dag kan du säga: Detta är vad jag bad för; Ett förvandlat land.
